Ge din fru en kram redan idag!

En ny lag introduceras här i Japan den här månaden. Den ger gifta kvinnor rätt till sin makes halva pension vid en skilsmässa. Så fort lagen träder ikraft förutspås en explosionsartad ökning av skilsmässor bland Japans s.k. "baby boomers", dvs personer födda i slutet av 40-talet och början av 50-talet.

Så här ligger det till: Japanska män jobbar jämt. När de inte jobbar sitter de på izakayan (puben) och dricker sake med sina kollegor eller spelar pachinko. Japanska kvinnor är hemmafruar. De har varit förpassade till hemmets värld sedan giftemålet. De har uppfostrat barnen och skött hushållssysslorna. Deras japanska män har varit frånvarande större delen av veckans dagar och man har helt enkelt inte haft så mycket med varandra att göra. Man har utvecklats åt olika håll. Helt plötsligt fyller mannen 60 och går i pension. Helt plötsligt blir denna relativt okända och frånvarande figur en del av dessa kvinnors vardag. En man som inte vet någonting annat om livet än att gå till jobbet varje dag. Som inte riktigt vet vad han ska göra med sig själv och all den tid han nu har för sina fötter. Kvinnorna vet inte heller vad de ska göra med denna främling som det nu är tänkt ska dela deras vardag.

Det har pratats om den här lagen i 4 år nu. Alla vet att den ska komma. Under den här tiden sägs Japans kvinnor bara ha gått och väntat. Väntat på att få bli fria igen. Att bli kvitt den där främlingen som inkräktar på deras privatliv med hobbies som shopping, origami, dans, ikebana och språkkurser. Som sätter punkt för deras lunchande med väninnor på caféer med franskklingande namn. Tidigare har de stoppats av finnsiella skäl. En skild kvinna som aldrig jobbat får det knapert. Inga fler Louis Vuitton-väskor, delikata bakverk från Pierre Hermé Paris eller rosiga handduksset från Afternoon Tea. Sådant som hon vant sig vid. Med den nya lagen på sin sida får hon sin chans! De japanska männen rapporteras samtidigt inte ha en aning om vad som väntar dem. De tycker inte att de gjort något fel. Bara det som förväntats av dem: att dra in pengar till hushållet, att vara en flitig anställd och skratta åt chefens skämt så att han kan bli befordrad. They are in for a chock! Big time.

Den yngre generationen japaner som får leva med den nya lagen från start kommer förhoppningsvis lyckas bättre. Det finns nu dessutom kurser för män där de kan lära sig hur man blir en bättre man, make och far till sina barn. Personligen tror jag att man måste bryta hela den traditionella japanska familjestrukturen. Mer kvinnor i arbetslivet, kortare arbetsdagar och en mer jämställd familjepolitik. Dessutom kan de ju inte hålla på och dricka en massa sprit efter varje arbetsdag. Gå hem istället! Kom hem i tid för att natta dina barn! Ge din fru en kram redan idag! Kommer det att hända? Kanske nästa århundrade. Med lite tur och nya politiker.

Detta inlägg baseras på egna betraktelser samt en artikel från BBC. Läs den här >>>

Italy vs Helsinki

Ha ha ha Laakso hjärta Peter Jöback. Den här videon va fin.

Stadshusspecial

Det här lilla foto-inlägget är tillägnat mina gamla kollegor. Förra veckan besökte jag Tokyo Metropolitan Government Building (TMGB). Det har inte många likheter med vårt stadshus i Stockholm. Fast utsikten från stadshustornet i Stockholm är minst lika hänförande som den från TMGBs 45:e våning. Man ser lite längre här bara. En klar dag kan man se Mt Fuji. Men klara dagar har vi tyvärr ont om.


TMGBs innergård


Stadshustornen framifrån


Utsikt från 45:e våningen, Norra tornet


Utsikt från 45:e våningen, Norra tornet


Modell över TMGB


I TMGB har receptionisterna käcka uniformer med hattar


Stadshuskonst


En trappa ner ligger restauranger och butiker

Helgpaus

Trevlig helg! Tillbaka på måndag.

Supply and Demand

Jag har tidigare skrivit lite om Japansk valjakt. Jag har själv tagit ett mycket medvetet beslut att aldrig äta valkött. Det är extremt oetiskt och respektlöst. Idag snubblade jag över den här filmsnutten hos Silverfisken och är än gladare över detta beslut. Titta på hela fimsnutten.



Mer info hos www.savejapansdolphins.org

Gröt är nyttigt

Jag brukar äta havregrynsgröt till lunch. Världens bästa micromat. Nyttigt är det också. I alla fall om man inte öser på med jättegod jordgubbssylt. Det gör jag. Sen är det ju så gott med prickekorvsmackor till också. Två stycken är lagom. Men inte så nyttigt. En kompis hade tagit med sig en låda Bassett's vingummin från England. Nu stod de där i en skål bredvid mig på bordet. Mmmmm efterrätt.

Åh den som fick vara en fluga när relationer tinar

Grannarna Japan och Kina är inte bästisar. Under lång tid var Kina ockuperat av Japan och det var inte direkt fair play som japanerna använde därborta på kinesernas planhalva. Många miljoner civila dödades. Ofta med mycket brutala medel. En känd händelse är Nanjingmassakern 1937 där mellan 50 000- 300 000 civila våldtogs och mördades av japanerna. Man tvingade också mellan 80 000 - 200 000 kvinnor i ockuperade länder att arbeta som sexslavar. Japanerna har aldrig officiellt bett om ursäkt för krigsförbrytelser i Kina, däremot har man bett om ursäkt till andra asiatiska länder. I japanska historieböcker är japanernas våldsamma framfart i Kina rejält nedtonad. Vår "käre", omvalde Tokyoguvernör, som jag berättade om i ett inlägg häromdagen, har till och med förnekat att Nanjingmassakern ens ägt rum. Detta har självklart bidragit till minst sagt frostiga relationer länderna emellan. Argast var Kina nog ändå på förre premiärministern Junichiro Koizumi som envisades med att årligen besöka Yasukuni-jinja, de japanska nationalisternas favorittillhåll och där japanska krigsförbrytare hyllas som krigshjältar. I anslutning till templet finns dessutom ett museum som försöker ge en mer positiv bild av Japans roll under andra världskriget. OK, det kan alltså tyckas vara ganska enkelt att klanka ner på japanerna, och man ska sannerligen inte rättfärdiga Japans grymma erövringskrig. Men ibland sågs japanerna också som befriare som drev bort kolonialherrar från England, Frankrike, Amerika och Nederländerna från Asien, och som motståndsmän mot europeisk och amerikansk rasism. Så vad som är svart och vad som är vitt är som vanligt grått. Den nye premiärministern Shinzo Abe, som faktist anses som än mer nationalistisk och konservativ än sin föregångare, har ännu inte besökt Yasukuni-jinja. Han har heller inte avslöjat om han tänker göra det. Historien om sexslavarna har varit riktigt på tapeten den senast tiden sedan Abe ställde sig frågande till om det fanns bevis för att de verkligen hade funnits. Men för inte så länge sedan gick han faktiskt ut med någon slags ursäkt i parlamentet. Efter enorma internationella påtryckningar. Det var ett litet steg. Han har även besökt Kina. Ytterligare ett steg mot upptinade relationer.

Och idag landade för första gången på 7 år en regeringschef från Kina i Japan för ett officiellt besök. Mr Wen Jibao och Mr Abe borde inte sakna samtalsämnen när de träffas nu ikväll. Frågan är dock om de verkligen kommer att utnyttja tillfället att prata om de riktigt känsliga ämnena. Jag tvivlar, men hade gärna varit en fluga på väggen i det konferensrummet.

Våt dröm för en äkta otaku

Läser om ett japanskt företag som tillverkat en videoprojektor i form av R2-D2? Varför tillverkas egentligen sånt här? Lägg tid på nåt annat, kan man tycka. Men det finns gott om otakus (nördar) här i världen som med högsta sannolikhet dreglar hej vilt över en sån här pryl, särskilt i Japan där idoldyrkan och fanatism ofta går lite längre än vad man kanske tycker verkar hälsosamt. Var ska detta sluta, kan man undra. Kommer det göras microvågsugnar i form av Hello Kitty också? Nämenjustja, de finns ju redan.

I Japan görs även jäkligt schysta TV-program, som det här:

Tacky

Jag läser att det ska byggas ett buddistiskt tempel i Sigtuna. Först dök det upp positiva tankar. Vad bra med ett riktigt tempel för Sveriges alla buddister att vallfärda till, tänkte jag. Sen, när jag fått tänka till det där extra varvet, kom den mer negativa analysen. Den som som vanligt inte understödjs av några som helst fakta utan bara underbyggs av min egen vardagliga cynism. Att det hela är ett tacky kommunalt PR-jippo.

Det här tycker jag om gamla rasistiska och sexistiska extremistgubbar

På Tokyopolitikfronten intet nytt. Det var guvernörsval igår i 13 av Japans 47 distrikt, däribland Tokyo. Igår kväll kunde jag surmulet konstatera att 74-årige Ishihara får fortsätta att styra huvudstaden i landet med världens näst största ekonomi. Hur kommer det sig att denne extremhögerpopulistiske man väljs om gång på gång? Jag läste någonstans att "han säger det som japanerna egentligen tycker, men inte själva vågar säga". Detta är alltså mannen som gjort sig känd för kvinnofientliga uttalanden som "gamla kvinnor som lever efter fertil ålder begår synd och är helt oanvändbara" samt invandringsfientliga åsikter som "vi borde bara låta intelligenta människor komma hit." Detta sades i landet med nästan 130 miljoner invånare och där endast 34 personer beviljades asyl år 2006. Jag hoppas verkligen att de 50 % av röstande Tokyobor som valde att lägga sin röst på Ishihara inte delar dessa åsikter. Att de kanske valde honom för hans ambition att söka OS 2016 samt att reducera hösnuva (jo, det är sant!). Men sanningen är att Japan är relativt rasistiskt.

Jag skulle vilja replikera med ett eget kontroversiellt uttalande: "Gamla rasistiska och sexistiska extremistgubbar som verkligen gjort sitt borde arkiveras i en gammal dammig låda någonstans och glömmas bort för eftervärlden." Jag vet, jag är alldeles för snäll. Åhhh, och jag som var inne i en gilla-Japan-fas. Nu förstörde han det också! Jag blundar och tänker på japanskt vårmode, tonfisksashimi på favvo-izakayan, sakura, planerade rundresor när besökare från Sverige börjar trilla in i slutet av april, bergochdalbanan vid Tokyo Dome, alla vänliga och roliga japaner jag känner, helgpromenader i Shimokitasawa, Naka Meguro och Daikanyama, neonljusen i Tokyonatten mm mm. Sådärja, nu gillar jag Japan igen. Inga dumma gubbar ska få förstöra.

Om valet:
SvD
Japan Today

Om rasism i Japan (OBS: inte helt neutral artikel):
Länk till Wikipedia

Om Shintaro Ishihara:
Länk till Wikipedia

Ohanami

Glad Påsk!

Idag är det påskafton och solen sken över Tokyo. Det firades med att titta på körsbärsblommor vid Yasukuni-jinja, med att åka den riktigt höga och snabba bergochdalbanan vid Tokyo Dome, samt med att köpa en mycket fin vårklänning. Jag är just nu inne i en fas där jag tycker att allt med Japan är helt fantastiskt (dessa faser kommer och går). Särskilt gillar jag just nu det japanska vårmodet. Hade jag råd skulle jag köpa på mig typ allt, i alla affärer. Påskaftonen innehöll också grillad korv, på en pinne. Ni som känner mig vet vad jag tycker om korv. Mumma! En perfekt dag.

Brrrrrrr

Jag har frusit varje dag sedan jag landade i Japan. Förutom den 23 december och 18 januari då temperaturen faktiskt klättrade över 20 grader. Men alla andra dagar. Sedan december har det varit något slags skånskt, fuktigt vinterväder. Råkallt. Jag minns en gång då jag besökte Skåne i november. Det var 9 grader och fuktigt i luften. Jag har aldrig frusit så mycket i hela mitt liv, och jag är ändå uppväxt i det som kallas Norrlands inland och fjälltrakter i P1:s väderleksrapport. Temperaturen här i Tokyo har legat stadigt på runt 10 grader i snart 4 månader. Ofta har det varit lite sol. Ännu oftare har det blåst nästan orkanvindar. Tvätten snurrar sig fast runt tvättlinan och blir svår att ta ner. Jag skrev tidigare på bloggen om att det inte snöat i Tokyo alls denna vinter, och om hur det nu måste vara försent eftersom körsbärsträden redan börjat blomma...

Jag såg fram emot att komma hem och möta våren i Japan efter 2 veckor i Vietnam. Såg fram emot varmare väder. Att slippa ha vantar på mig inomhus. Att kanske få hänga in jackan i garderoben för den här säsongen. Och så kommer jag hem. Det är 10 grader. Lite sol. Det blåser. Och idag snöade det i Tokyo! Det är första gången någonsin som det snöar i Tokyo i april, enligt Kyodo News. Jag vill anklaga någon, men jag vet inte vem. Det borde finnas någon slags Väderombudsman. Hos Väderombudsmannen skulle man kunna fylla i typ blankett B56 rörande orättvis behandling av väderlek. Då har man i alla fall officiellt fått säga att det här är banne mig fördjävligt. På ett papper som arkiveras. Det skulle kännas lite bättre.

Samtidigt som snön faller över Tokyo faller också körsbärsblommorna sakta till marken. Det är myckert vackert.

Comeback

Efter nästan två veckor av kommunistfilter och slöa uppkopplingar i Vietnam är jag nu tillbaka hemma hos min snabba Mac i Japan. Har alltså inte tagit mig in på bloggen under hela Vietnamvistelsen, därav uppehållet. Vietnam var helt fantastiskt. Två hela veckor i det landet går inte att beskriva i ord så jag sammanfattar det hela med några bilder tillsvidare. Det blir snart fler bilder i fotoalbumet.

Grönt Tokyo

Igår var det St Patrick's Day och det firades även i Japan. Man gillar att fira olika saker här. Det spelar inte så stor roll var traditionerna kommer ifrån, de snappas upp och firas med stor entusiasm. I det shintoistiska och buddistiska Japan firas både Jul, Halloween, Alla hjärtans dag och, som sagt, St Patrick's day. Önskar jag hade varit lite piggare igår för då hade vi kunnat titta på paraden på Omotesando och sett ett grönt Tokyo Tower. Nu var jag inte där och kunde fota själv så jag snodde den här bilden från Japan Times.

New baby

Från och med idag är jag ägare till den här babyn! En Nikon Coolpix p5000. Från och med i morgon ska jag börja fota med den i Vietnam!

Blogghyllan till höger

Innan jag startade den här bloggen hade jag inte ens läst en blogg. Nu har en hel värld öppnat sig, en värld som man sugs in i. Jag har också börjat skaffa mig egna favvobloggar. Jag ska börja länka till några av dem från min egen blogg. Jag har ju redan från början länkat till ett par bekantas bloggar, och nu introduceras ytterligare två titlar i min blogghylla. Den ena är "Säkert!", dvs Annika Norlin från Östersund. Hon skriver då och då mycket roligt om sitt nya, fullkomligt underbara musikprojekt på svenska. Den andra är "Svart Blogg" som publiceras av Plura i Eldkvarn. Han skriver så in i hel****s bra, avslappnat och roligt och verkar va en helskön snubbe. Just nu tipsar han dessutom om sina smultronställen i Stockholm här. Jag fick plötsligt en oerhörd längtan efter att sitta vid ett av de få caféborden utanför Mellqvists och lapa sol och dricka deras utsööökta espresso. Men jag får istället glädjas över det lilla. Som att en amerikansk kaffekedja med ganska gott kaffe (jag gör en japansk jämförelse här) snart slår upp portarna i vår lilla stad. Skylten är redan på plats.

Om du läser min blogg, skriv gärna en kommentar då och då. Det räcker typ med ett hej ibland.

Guilty Pleasure

Alltså, det här är jättekonstigt. Två timmar karaoke sent i natt hade inte någon som helst lenande effekt på min onda hals. Detta trots att all glass man kunde äta ingick i priset (glass ska ju vara sååå bra för halsen har jag hört!). Det självklara nomihodai "allt du kan dricka" ingick såklart också. Gårdagens session innehöll också en hel hög fysiker-frassar som inte riktigt höll samma klass som sin landsmaninna Piaff, to put it mildly... Jag måste dock erkänna. Sjunga karaoke är mitt stora guilty pleasure i det här landet. Det är askul.

Cold n Crazy

Nu är det min tur att vara förkyld. Mycket lägligt såhär 3 dagar före Vietnamsemestern. Tamiflu används tydligen en del i Japan även för att kurera vanlig influensa. Man behöver väl nåt rejält för att kunna återvända så snabbt som möjligt till jobbet. Man ska ju som helst jobba 7 dagar i veckan 20 timmar om dygnet. Övriga 4 timmar sitter man på något transportmedel till eller från jobbet. Det är där man sover. På tåget. På bussen. Folk sitter dubbelvikta, eller med huvudet bakåtlutat, eller med huvudet vilandes på den okände grannens axel (två japaner har vid olika tillfällen sovit på min axel på Odakyu Line). Jag har även sett någon som stått upp och sovit, liksom halvhängandes med handen greppandes ett sånt där handtag som hänger ner från tågtaket. Fast nån timme under dygnet måste de ju spela Pachinko också... hmm hur får de ihop det? Det här blev ett litet sidospår. Det finns så mycket roligt att rulla ögonen åt i det här landet att sidospåren blir oundvikliga. Det ena leder till nåt annat. Tamiflu var ju ämnet, i Sverige mest förknippat med att kurera fågelinfluensa. Efter den senaste tidens nyheter är jag dock måttligt intresserad av att få Tamiflu utskrivet för mina symptom. Vad som rapporterats är att en rad unga människor som tagit Tamiflu blivit helt crazy och hoppat ut genom fönster från typ 11:e våningen och sedan kolat vippen. En liten fundering bara: vad händer då om fågelinfluensan skulle slå till på riktigt? Folk tar en massa Tamiflu för att undvika dö av influensan men istället går de och kastar sig ut från en skyskrapa och loggar ut från jordelivet i allafall. Taskigt.

Blogger bugger

Ännu en dag med Bloggerproblem, tredje dagen i rad. Happy Kazuko är alltså inte så himla happy. Problemet har hittills rapporterats av 77 Mac-användare på Bloggers hjälpsida. Inget händer.

White Day

Jag skulle lägga upp en bild och skriva om den här, men Blogger bara jävlas med mig idag. Idag är det "White Day" i Japan. Då får flickor presenter av pojkar. De tjommar som uppvaktats av en tjej på alla hjärtans dag får en månads betänketid, och sen på white day ska killen ge tjejen nåt tillbaka om känslorna är besvarade. Så är tanken, men även arbetskollegor och familjemedlemmar uppvaktar varandra både på alla hjärtans dag och white day. Presenterna på white day ska helst vara vita, men kan också vara choklad och blommor. Själv blev jag uppvaktad med en mycket god Strawberry Brownie Sundae på Baskin & Robbins. Den var både brun, vit och röd.

En Wookiee ibland oss

Det blev inget Hanami den här helgen. Ingen tur in till Tokyo heller. Det låg nämligen en skräphög bredvid mig i sängen. En snörvlande, hostande hög som det inte var särskilt mycket med. Ibland försökte den säga något. Jag ansträngde mig verkligen, men det enda jag hörde var något slags väsande. Ibland också något slags bröl. Det var som att hänga med Chewbacca the Wookiee, rent ljudmässigt alltså. Det blev vardag idag och skräphögen var lika ömklig som igår. I Sverige hade man i det tillståndet ringt in till jobbet och näradödenförklarat sig, bäddat ner sig i sängen med en febertermometer i mungipan samt en Bafusinask inom räckhåll på sängbordet. Med blanka ögon och rinnande näsa hade man sedan legat där och tyckt lite synd om sig själv. Kokat te med honung. Kanske kollat på en textad repris av Café Falköping från i torsdags. I Japan då? Ett jobb är ett liv är ett jobb. I Japan går man till jobbet även när man är sjuk. Man tar bara på sig ett munskydd. Men Wookieen i den här historien tog såklart inte på sig något munskydd. För shit va jävla fånigt det ser ut.

Have A Kitty Sunday!

Mer censur tack!

I december hejade jag på Japans kejsarinna Michiko. Hon såg precis ut som vanligt där i sin glasburk. Men nu får vi höra: kejsarinnan är utbränd. Sådärja, ännu en av de japanska kungligheterna att skriva upp på sjukfrånvarolistan. Sedan tidigare vet vi att stackars prinsessan Masako är deprimerad. I vanliga fall brukar det vara ett riktigt hemlighus det där kejsarpalatset. Jag vet inte om det är någon slags kritik mot dess slutenhet som fått "den kungliga hushållsmyndigheten" (Japans motsvarighet till hovet) att öppna sig lite extra den här gången. Det känns dock lite som veckans "hur tänkte de här?" Vissa detaljer hade de faktiskt gärna fått censurera i rapporteringen om kejsarinnans hälsotillstånd. Kejsarinnan "har visat symptom på blödningar i en tarmvägg. Hon uppges ha blött näsblod och varit drabbad av inflammation i munnen", skriver DN. "Hon är sjuk" hade räckt för min del. Tack!

Grattis bruschan!

Fira med en klassiker. I present får du inträde till "Karaokekväll med Jonne på Brinkeboda Värdshus". Undra om Jonne har "Altered Images"?

Idag praktiserar Kazuko voodoo på....

... en brasse vid namn Alex. Jag tänker inte kommentera vare sig det här, det här eller det här. Sådeså.

Kvinnor, män och Louis Vuitton

Min indiska kompis D, som efter ett arrangerat äktenskap i december kommit hit till Japan med sin indiske man, påminde mig om att det är internationella kvinnodagen idag. "Happy Women's Day!" Det hade alltså varit en bra dag att skriva om hur det förhåller sig med jämställdhet och kvinnosyn i Japan. Det finns säkert oändligt mycket man skulle kunna ta upp. Japan är ett mycket utvecklat land, världens andra största ekonomi, och har välutbildade kvinnor. Trots detta så spelar man i de lägre divisionerna när det handlar om jämställdhet, i samma liga som långt mer outvecklade länder som Gambia, Malawi, Zimbawe och Kuwait. Det kan man se i den idag publicerade "Gender Gap Report", en rapport från World Economic Forum som bland anat rankar länder ur jämställdhetssynpunkt. Sverige ligger i topp med övriga nordiska länder hack i häl. Japan hamnar på en inte alltför smickrande 81:a plats.

Den demografiska utvecklingen i Japan måste tas på allvar. År 2010 väntas en fjärdedel av befolkningen i Japanvara över 65 år. Redan idag har befolkningen börjat minska. Kommer Japan i framtiden ha tillräckligt med arbetskraft för att driva världens näst största ekonomi? Det frågar sig alla. Men inte många i ledande politisk ställning vill lyfta på skygglapparna och föreslå, med japanska ögon sett, radikala lösningar på problemet. Som t.ex. bättre familjepolitik och mer invandring. När man betraktar det japanska samhället, nr 81 på jämställdhetslistan, med svenska ögon ser man tydligt två saker som skiljer sig mot Sverige, nr 1 på listan. För det första, Japans kvinnor arbetar inte i särskilt stor utsträckning utanför hemmet (de som gör det är oftast antingen ännu ogifta eller har valt bort att skaffa familj) och, för det andra, en traditionellt avvisande inställning mot invandring. Det sistnämnda avser både arbetskraftsinvandring och asylsökande. Men det här med invandringsfrågan är en hel historia i sig. Den får berättas en annan gång.

I ett av de diskussionsforum jag följer på nätet som handlar om det japanska samhället, oftast ur västerlänningars synvinkel, läste jag en gång ett inlägg som sa: "Japanska kvinnor vill inte vara jämställda männen. De vill helt enkelt inte bli som de japanska männen, som arbetar alla dygnets timmar och inte har något att säga till om vare sig hemma eller på jobbet. Den japanska kvinnan har mer makt än mannen. Det är hon som sköter familjens ekonomi och barnens uppfostran." Ja, jag vet inte. Jag tror faktiskt jag struntar i att skriva om hur det förhåller sig med jämställdhet och kvinnosyn i Japan. Vad vet egentligen jag om vad japanska kvinnor vill ha? Jo, Louis Vuitton-väskor vill de ha. 90 % av de japanska kvinnorna äger något från det franska modehuset. Hmm, men även svenskor med det där livspusslet man hör talas om vill väl det?

You Are Not Alone

Internationella bacillskräcksföreningens egen posterboy är i stan! Det är tydligen i Japan som King of Pop trivs allra bäst. Och här smälter han in som ost i ugnen. I landet där sexuella spin-offer ingår i den vardagliga repertoaren. Vad sägs t.ex. om gayporrmanga riktad till hemmafruar och affärer där man kan köpa använda skoluniformer för småflickor (inkl. underkläder)??? Och dessa exempel befinner sig såklart på den oskyldiga änden av skalan. Men det är förstås inget man pratar öppet om. Det är också här bacillskräcksföreningen får antas ha sin största anhängarskara. Just nu går typ ALLA omkring med munskydd. Ingen vill bli smittad, ingen vill smitta någon annan.

T-shirtväder

Enligt nyheterna är detta första gången det inte kommit någon snö i Tokyo under en vinter sedan 1876. Den länkade artikeln publicerades i mitten av februari och fortfarande har vi inte sett en endaste flinga här i Tokyotrakten. Nu lär det också vara försent. Idag var det ca 20 grader varmt och dagen avnjöts därför utomhus, iklädd endast en t-shirt. Temperaturerna är långt över de normala och cherry blossom (Sakura) har redan börjat, en månad tidigare än normalt. Bilden ovan togs i Ueno i lördags. Hoppas jag hinner med ett Hanami (sitta-under-ett-körsbärsträdsparty) innan jag åker till Vietnam.

Hemmafrupoängen steg igår

Igår hade jag den stora äran att bli inbjuden till Noriko-san på ett Hina-Matsuri teparty tillsammans med hennes vänninor, samtliga japanska hemmafruar och 55+. Vi drack te och mumsade på en massa små kakor och sushi. Hemmafrupoängen steg för varje liten moshiinbakad jordgubbe som åkte in i munnen, för varje "oishii" (delicious) som utropades. Hina-Matsuri betyder ungefär "dockfestival" och denna dag ska man offra små färgglada riskakor till fina dockor som man displayar på ärevördig plats i hemmet. Kejsardockorna överst och pöbeldockorna på lägre nivå. Jag fick med mig ett par dockor hem i present och nu har vi offrat pastellfärgade riskakor till dem och våra övriga fina dockor här hemma. Så nu är ett fortsatt lyckligt liv garanterat. Tänk så enkelt det var!
Mer om Hina-Matsuri här >>>