Japansk popkultur - hetast utomlands?

Läste en artikel som bara säger ALLT om den känsla jag hela tiden haft om japansk popkultur sedan jag flyttade hit. De berömda pusselbitarna som faller på plats, liksom. Att utomlands är allt japanskt så himla hett och nyskapande, och man får en känsla av att allt som har med framtiden att göra skapas i Japan. Men väl på plats ser man att den unga generation, som ska föra det skapande arvet vidare, mest bara är antingen en skara osäkra, lågutbildade layabouts, eller blivande salarymen/women vars enda syfte med livet är att konsumera, inte skapa. Den japanska popkultur vi hajpar ihjäl utomlands är egentligen sådant som skapades för längesedan av en generation som passerat 30-strecket (oftast 50-60-strecket) för längesedan. Framtiden för "Cool Japan" känns verkligen oviss. Japan Inc. är död, länge leve Kina Inc!

Fuji-san: i morgon är en annan dag

Vi var uppe på Mt Fuji igår. Inte hela vägen upp, utan på 5th station. 2400 meter. Det är så långt man kan ta bilen. Det ska tydligen vara en magnifik utsikt därifrån. Det såg vi på den stora tavlan som visade ett foto över utsikten och som pekade ut vilka städer och havsvikar man skulle kunna se. Och själva berget är ju också himla vackert i sig. Detta hade vi kunnat se för oss själva också. En dag då man ser längre än 10 meter framför sig. En dag då regnet inte öser ner. Men nu var det ju just igår vi var där. Den s.k. climbing season har startat, när alla Fujiklättrare ska ta sig upp på toppen och ner igen. Det brukar tydligen vara ett himla kerfuffle uppe på Fuji under climbing season. Som en myrstig av människor som köar för att ta sig uppför vandringslederna. Vi var dock ensamma igår, förutom de som skötte "ruljansen" i souvenirshopen. Shopen var en sorglig historia i sig. Herrejisses vad för slags prylar folk får för sig att kränga. Och hur patetiska är inte människorna som köper dessa prylar? Vi fick för oss att köpa med oss något nu när vi kommit halvvägs upp på THE mountain, så det blev en termometer som någon skruvat fast på en planka, på vilken någon bränt ett djur av något slag med en glödpenna. Man kan hänga den på väggen.


Här ser man toppen av berget. En annan dag.


Här tar Fujiklättrarna sina första steg mot toppen. En annan dag

Se här! Ett gäng 80+:are!

Jag vet inte hur många politiska skandaler det varit i Japan sedan jag flyttade hit. Jag har helt enkelt tappat räkningen. Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: Det här landet skulle må bra av lite nya (mer open-minded) politiker i regerande ställning. Jag vet inte vad medelåldern i den där församlingen ovan är, men jag gissar på 82. På frågan om hur det står till med jämställdheten i regeringen så talar bilden också för sig själv. Ungefär lika illa som i landet i övrigt alltså (därmed representativt?). Försvarsministern som tvingades avgå idag (pga ännu en i raden av alla dessa grodor som hoppar ur politikermunnar) har dock ersatts av en kvinna. Japans första kvinnliga försvarsminister. Se där, något som bryter mönstret i alla fall.

Stoppa pressarna! Tävlingen avgjord!

Jag vet att ni gått och väntat. Så även jag. Ett tag visste jag inte ens om jag skulle kunna behålla min sinnesro. Jag var sprickfylld av pirr i hela kroppen. Men nu är i alla fall tävlingen avgjord och vinnaren i Character Bento Award blev "Ame no hi mo tanoshii na! Kaeru bento". Tävlingen handlar alltså om lunchlådor där maten ska föreställa figurer av något slag. I år vann en låda med titeln "Regniga dagar är också roliga! Grodlåda." Motiveringen var att lådan har hög nyttighetsfaktor samt att man prickat mitt i prick säsongsmässigt (det är regnperiod här just nu). Nedan ser du vinnarbidraget.


Foto: Mainichi Daily News

Det här med att leka med maten är såklart inget ovanligt i The Land Of Kawaii Culture. Personligen gillar jag (inte särskilt oväntat) lunchlådorma med mat som föreställer Hello Kitty allra bäst. Nedan några exempel från den underbara sajten med allt som har med den (enligt författaren not so) gulliga kissen att göra: Hello Kitty Hell

Stöpta - men inte i samma form

Ur den aldrig sinande källan av konstiga och annorlunda saker från Japan hämtar vi idag några meloner. Men inte vilka meloner som helst (läses med Hajkbengt-dialekt), utan fyrkantiga meloner.



Varför? Är ju en ganska logisk fråga på detta. I Japan är det vanligt att ge bort frukt i present. Flashigt paketerad och inslagen såklart, såsom presenter alltid är här. En fyrkantig melon ser ju så mycket snyggare ut med ett sidenband och rosett än en vanlig rund, anser japanerna. Också är de mycket lättare att lasta (inget utrymmessvinn). För att inte tala om hur smidigt en fyrkantig melon kan förvaras i kylen.

Svårare är det då att förklara en pyramidformad melon... Hur fasen får man ett snöre runt den där?



Nu kanske man också frågar sig hur det här går till. Jo, redan när melonen är en liten, liten melonparvel omsluts den av lämplig rymdgeometrisk form och får sedan växa i den. Melonparveln kan således också växa upp och bli ett hjärta, eller en bowling pin.



Ovan meloner säljs just nu i en fruktpresentbutik i Tokyo Midtown och har inga prislappar. Så dyra är de alltså. Där fanns dock ett par (alltså 2 st) mangofrukter i en låda som blir dina om du hostar upp 25 000 yen, dvs. 1500:-.

Eftersom japanerna själva ofta är stöpta i en och samma form (det traditionsfixerade japanska samhällets normer och regler) kändes detta vid första anblick uppfriskande. Det handlar ju ändå om stöpning i olika slags former. Men egentligen kanske det bara bevisar att allt verkligen går stöpas i en form bara man vill. Människor, meloner...

Jaha du, och här bor jag

Jag orkar inte skriva något idag.

10 saker det finns väldigt lite av i Japan

...på begäran.

1. Ost
2. Tjockisar
3. Soptunnor
4. Grovt bröd
5. Smågodis
6. Flexibilitet
7. Klar himmel
8. Hus byggda av normalt husmaterial (tegel, trä, sten)
9. Ohjälpsamma människor
10. Tystnad

10 saker det finns mycket av i Japan

1. Fyllgubbar i kostym
2. Alger
3. Silvergrå cyklar
4. Soyaprodukter
5. Drickaautomater
6. Frisörer
7. Munskydd
8. Väskor
9. Mangaböcker
10. Porr

Death Of A Clown

Man går mest omkring och vill förinta alla politiker som åker runt i sina små lådbilar och skriker i megafoner. Från 7 på morgonen till sent på kvällen åker de upp och nedför gatorna. Varje dag. Dom skriker "tack så mycket". Jag säger "gå och dö".

Bomber och granater

Fan också!!! Men lycka till, och tack för de här 8 åren!

Finn ett antal fel

Utsikt, Midsommarafton 2006:

Utsikt, Midsommarafton 2007:

JA det ÄR synd om mig! Jag har kommit på att när man bor utomlands, vilket jag gjort ganska många och långa perioder, så tänker man på svensk sommar ungefär som ett vykort. En idyll. Sverige är nypotatis, klippor, badbryggor, jordgubbar med mjölk, blomsterängar, sand mellan tårna, glasskiosker och grilldoft. Och visst är det väl lite så, även på riktigt?

Dom tog TV:n!

Det ringde på dörren för en stund sedan. En man kom och hämtade TV:n. Vi tittade aldrig på japansk TV. Så långt allt väl. Men vad ska vi nu gömma alla sladdarna bakom?

Lady In Red

Idag cyklade jag till stranden. Nu är jag röd som en överkokt kräfta. Trots rejält med solskyddsfaktor. Solen är stark här. Vattnet var grumligt och det låg döda, uppspolade fiskar på stranden. Japanska stränder är inte riktigt vad de kunde vara. I alla fall inte i huvudstadsregionen. Ofta ligger det stora industrier och motorvägar alldeles intill strandkanten. Det gjorde det här. Sopor spolas upp som ingen tar bort. Det var förbudsskyltar såklart: Här får man inte simma! Surfa fick man göra. Och åka båt. Men inte simma. Bara i det lilla grunda avspärrade området där man byggt en skyddsvall mot höga vågor. Jamensäkert att jag skulle bada där. Vågor är kul.

Hur ser det ut i det där galna Nordkorea egentligen?

Så här...

... så här...

... och så här.

Inte mer än så. Inte mindre heller. Men det där är världens högsta flaggstång på översta bilden.

When The Smoke Is Going Down

I min gamla uppväxtstad vill man förbjuda rökning på vissa platser utomhus. Här i Japan röks det cigg som räkor i Smögen, dvs. mycket. Japanska män ligger högt på topp 10 i världen i att vara flitigaste rökarna. Laglig ålder för att röka är 20 år, men cigaretter kan köpas i automater överallt så åldersgränsen går inte att upprätthålla. Inomhus får man bolma på för glatta livet här i landet tärtom. Röken ligger tät på barer, caféér och restauranger. Men inte alltid utomhus. Där är folk ibland förpassade till särskilda rökzoner. På vissa ställen i Tokyo (t.ex. Akihabara "Electric Town") finns även några slags röklounger där man måste gå in för att röka. På andra ställen står de i en klunga framför stora askkoppar. Grejen är att det handlar lika mycket (om inte mer) om att inte skräpa ner som att inte förpesta luften för andra. Om alla måste stå och röka färdigt sin cigarett vid en särskild zon så hamnar också fimpen sedan i askkoppen och inte på marken. Därför finns det inga fimpar på gatorna i Tokyo. Många har dessutom alltid med sig en bärbar askkopp (!) som man askar och fimpar i när man är out and about. Mycket bra uppfinning, och man försöker med olika marknadsföringstricks att lansera den som en trendig accessoar. Personligen skulle jag gärna kombinera Sveriges förbud med Japans förbud. Ungefär som man vill i Östersund. Särskilt på uteserveringar. Rökning på ställen där man dricker alkohol och kaffe kommer dock aldrig att förbjudas i Japan så länge som de styrande (så gott som uteslutande) är män i övre medelåldern, dvs. rökare. Japanska staten äger dessutom hälften av den japanska tobaksindustrin och det genererar såklart fina yen till statskassan.

Mer roliga "smoking manner"-bilder från Japan hittar du hos Combinibento.com

Seoul har soul

Back in the USSR (dvs. Japan) efter 5 dagar i Sydkorea, landet som faktiskt tekniskt sett fortfarande är i krig med sin granne i norr. Som vanligt när jag åker till ett annat land så jämför jag med andra länder jag varit i (gör inte ni det?). Det låg såklart nära till hands att jämföra Korea med Japan. Så det gjorde vi. Hela tiden. Plus respektive minus delades ut till höger och vänster. Vi kom fram till att Korea har lite mer själ än Japan, lite mer temperamentsfull befolkning och lite stojjigare atmosfär. Inte alls samma säkerhetstänkande - busschaufförerna trampade gasen i botten och susade nerför gatorna utan att meddela oss passagerare att de tittat vare sig till höger eller vänster. Ingen röst som sa: "nu gasar jag så intag försiktighet". Lite mer jävlaranamma nu kör vi liksom. Inte lika många konstlade ljud och en massa kawaii överallt. Och sen så var ju alla byggnader tillverkade av riktiga material som sten, trä och tegel. Inte material som ska likna sten, trä och tegel, som i Japan. Vi upptäckte också att tjejerna i Korea har en sundare inställning till kroppsformer än sina japanska sisters (den koreanska maten är också väldigt god). Japan vinner dock en jordskreds i shoppingkategorin. Och japanerna är också betydligt trendigare när det gäller kläder. Två saker som jag hade hört om Seoul innan visade sig inte stämma. Den första var att de pratar dålig engelska. Den som sagt det kan aldrig ha varit i Japan. Den andra var att det är väldigt sällan man ser västerlänningar. Den som sagt det kan aldrig ha varit i Japan.

Vad kan man annars säga om Seoul...

Horder av poliser (som ser ut att vara i 15-årsåldern) patrullerar stadens alla gator. Det är inte lätt att få sig en öl utan att man också måste äta något, t.ex. en tårtbit (!). Det ligger jättestora Baskin & Robbinsglasscaféer i varje gathörn. Staden osar av god matlukt. Det finns jättesköna bohemiska områden utspridda lite härådär som är mycket hängvänliga. I like!

DMZ

Idag är den här bloggen förklädd till ett reseforum där man delar med sig sina tips om Seoul. Åker dit imorgon, så vad ska man se?? Skulle vilja åka till den avmilitariserade zonen (DMZ) på gränsen till det galna landet i norr, men det verkar vara lättare sagt än gjort. Om någon vet hur man tar sig dit utan att behöva boka 4 dagar i förväg så tas sådana tips tacksamt emot. Helst vill vi åka med USO, men det verkar inte funka om man är sent ute.

Flitig som en japan?

Att vara länge på jobbet betyder inte att man jobbar mycket. En undersökning säger sig visa att japanerna jobbar mest i världen. Det är en myt att japaner jobbar mycket. De är bara på jobbet väldigt, väldigt länge.

En annan sida av Tokyo

Långhelg i Seoul

Flygbiljetterna är betalade och hotellet bokat. På torsdag bär det iväg. Till Sydkorea.

Kackerlackeräckel

"Om en vecka eller så kommer kackerlackorna", upplyste vår granne oss om idag. Äckliga, flygande rackare. Det är tydligen därför vi har screen doors. Finns det ett ord för screen doors på svenska? Varför man inte vet/har det beror kanske på att vi inte har några farliga eller läbbiga insekter i Sverige. Bara myggor. Myggnät har vi. Myggnätsskjutdörrar?

Min alltimeeverfavvofilm:
Tony Montana: Hey, Frank, you're a piece of shit.
Frank Lopez: What are you talking about?
Tony Montana: You know what I'm taking about, you fucking cock(a)roach

6 juni

Heja Sverige eller nåt.

Shibuya

Shibuya, shoppinggalnaste stadsdelen på hela jorden. Här föds Japans trender. Som sen blir hela världens trender. Var tredje minut väller människomassan över Shibuya crossing. Alla på väg någonstans. I ständig rörelse. Stannar man upp blir man omsprungen. Inte bara i ordlig bemärkelse. Stadens puls fortsätter slå i sin egen rasande takt. Utanför stationen står Hachiko, statyn av hunden som var dag väntade på sin husse utanför stationen långt efter att husse lämnat jordelivet. "Vi ses vid Hachiko!", en vanlig mötesplats innan man går vidare. Till varuhusen. Till spelhallarna. Till caféerna. Till nattklubbarna. Eller till de billiga matställena under järnvägsspåren. Där man köper sin matbiljett från en automat. 500 yen för ramen. På Shibuya 109 jobbar tjejerna som ser ut som unga Peggy Bundys, fast solariebrända. De säljer kläder till tjejer som ser ut som unga Peggy Bundys, fast solariebrända. De högklackade skorna är för stora. Mobiltelefonerna är pimpade med fastklistrade fejkädelstenar. Rosafärgade. Deras pojkvänner har spetsiga skor, spetsiga hår och ser ut som han Limahl, fast solariebrända. Nåt J-popband med roligt namn på engelska har släppt en ny singel. Låten spelas på storbildsskärmarna. En promotionlångtradare kör förbi. På flaket står hela rollbesättingen från nya Pirates of the Carribbean. Paper cut-outs. Från andra våningen på Starbucks kan man sitta och titta ut över den underbara galenskapen. Precis som hon som var lost in translation. Scarlett Johansson. När mörkret sänker sig blir det ljusare. Neonen blinkar och lyser upp. Köerna ringlar sig långa utanför klubbarna. På väg upp mot Dogenzaka, Love Hotel Hill, precis utanför spelhallen ligger en salaryman i rännstenen. Han har somnat i sina spyor. Slipsen är lika hårt knuten runt halsen som när han lämnade kontoret. Ingen lägger märke till honom. Alla upptagna i sin egen fylla. När morgonen sedan kommer är gatorna städade. Även salarymannen är bortstädad. Inte ett spår kvar av natten som var.

Hur svårt kan det va?

Läser i skittidningen Expressens nätupplaga att Martin Kellermann gillar att shoppa i Tokyo. I området Rai kan Jama. Är det ett område där någon som heter Rai har kännedom om hur man låter som en kissekatt? Alla ni som nu tänkt åka till Tokyo för att klä er som Rocky bör istället bege er till Daikanyama. Då hamnar ni rätt. Även om man inte har journalistutbildning så är det ju sjukt bäbisenkelt att kolla upp rätt namn på en plats.

Sötpotatis

8000

-Han verkar tycka om lukten.

The Ring of Fire

"Japan vilar nervöst på en seismologiskt oregerlig vägkorsning av tektoniska plattor." Jag läste det någonstans (orkar inte googla fram källan) och skrev ner det i min lilla bok. Det är i alla fall det jag tänker på just nu. Ibland så måste man ju tänka på det. Att man bor precis där "The Ring of Fire" är som allra rödast. Att närsomhelst kan det hända. Tokyoregionen hotas av en ny "big one", den måste komma förr eller senare. Alla är medvetna om det och enligt experterna är domedagen långt överskriden. Om det blir en rejäl quake ska man lägga sig under bordet. Det har jag läst i "Safety Guide: Protecting Ourselves From Earthquakes", en tjock broschyr i fyrfärg som kommunen delat ut till stans alla hushåll. Jag tänker: Håller bordet för de tre våningarna som vi har ovanför oss? Förra fredagen sjöng vi Cashs "Ring of Fire" på karaoken. Det lät helt überdjävligt.

Bilden är snodd någonstans ifrån

Lektion 3: Hashi

"Gay Pride" (LOL)

Tristesslott

Inne på den fjärde veckan med svenskbesök. Det är himlans kul. Lördag hela veckan liksom. Nu har hela besöksgänget åkt till Kyoto och det blev plötsligt vardag igen. Det kändes faktiskt som jag vunnit en tristesslott. Om man skjuter fyrverkerier varje dag i flera veckor uppskattar man inte till slut de mäktiga, färgsprakande ljusen mot natthimlen. Därför var denna lilla pausfågel till dag ett välkommet avbrott i det som varit ett fyraveckorskalas. Dagar av solnedgångar över Rainbow Bridge, ramensörplande i Shinjuku, bergochdalbaneturer vid Tokyo Dome, bröllop i Meji jingu, shoppingrundor i Ginza, Shibuya och Harajuku, yakiniku i Ebisu och klubbkvällar i Daikanyama ersattes idag av fakturering, jobbansökningar och offertunderlag. Stadsstassen byttes mot mjukisbyxor och en gammal sliten t-shirt. Vitabönor och korv till lunch. Ooooiii vad jag njöt! Nu är jag redo att dra igång kalaset igen.