Solsting

Fel ord egentligen. Det är värmen och inte solen i sig som orsakar "stinget". Kroppen är överhettad. Värmeslag är ett bättre ord. Jag drabbades av detta fruktansvärda tillstånd under natten, ett tillstånd som jag bara trodde drabbade gamlingar och oaktsamma idrottsutövare. Man tappar känseln i armar och ben, synen försvinner, hörseln försvinner och sen tuppar man av. Jag fick läggas i badkaret och spolas med kallt vatten. Sjukt läskigt. Man ska akta sig för värmen. Igår var varmaste dagen någonsin i Japans historia (över 40 grader i skuggan) och under kvällen och natten dog 3 personer av värmen, och bara i Tokyo fick 86 pers föras till sjukhus av värmeslag. Vi hörde sirener hela natten. Tydligen inte bara från ambulanser, utan även från brandkåren då det var så pass varmt att brandalarm ulöstes. Och mitt i nattens dramatik började marken skaka. Jordbävning. Det är dags att lämna det här landet nu.

Sara beskriver precis hur jag känner inför Japan just nu:
"Det finns en plats för varje människa. Men min plats är inte här. Kemin saknas. Passionen, kärleken till ett land, en stad. Kanske är det en undermedveten längtan till min plats som drivit mig ända hit?
Men här var inte platsen. Jag är redan på väg. Igen."

När jag slutar skriva i den här bloggen, så fortsätt läsa Saras blogg. Nästan alla hennes upplevelser är som mina. Känns det som. Hennes från Taiwan, mina från Japan. Varje gång jag läser något av hennes inlägg tänker jag: Precis! Just så! Exakt! Jag hade inte kunnat beskriva det bättre!