Golden Week

Den stora japanska ledigheten är här. Vi ska avverka ett par helgdagar som man buntat ihop under en skön majvecka. Det betyder även lite semester från bloggen men I'll be back. Snart. Såklart.

Pornography

To Tokyo With Love

Politisk

Dax att bli lite politisk. Inte min starka gren. Jag gränslöst intresserad av politik och samhällsfrågor, men jag är absolut inte politisk. Men nu tycker jag att det är bra att Japans fruktansvärda delfinslakt börjar uppmärksammas. Japan är inget u-land där fiskare ska behöva utöva grym och helt onödig slakt för att överleva. Detsamma gäller för deras valjakt som de "bedriver i forskningssyfte". Kiss my wale like ass! Är det därför vi hittar valkött på rullbandet i sushirestaurangen? Argumentet att det är en ”tradition” och en ”kulturaktivitet” som fattiga fiskare är beroende av är helt befängd. Det är så mycket av ondo som försvaras i det här landet på grund av tradition och kultur. Att bevara ett starkt traditionsbundet samhälle är absolut inget argument för att inte kunna ändra sig i enlighet med det sunda förnuftets utveckling och bevarandet av vår planets gemensamma resurser. Japan är extremt framstående när det gäller forskning och teknisk utveckling och det ska de ha cred för. Men så fort något krockar med det traditionsbundna så tar utvecklingen stopp. Det här landet kommer att bli omsprunget av sina utvecklingsbenägna grannar snabbare än någon hinner säga bakåtsträvare.

Knark är gott

Det är inte meningen att den här bloggen ska bli en ventil för mitt YouTube-knarkande. Men Catherine Tate är funny as, så jag bara måste dela med mig lite.

127 miljoner människor bor redan på en annan planet

Japan är inte en annan del av världen, utan en helt annan planet. Så kan det i alla fall kännas för den som står vid sidan av och tittar på. Kulturchock snarare än kulturkrock. Här finns inga sopkorgar men heller inte ett skräp på backen. Det är landet där unga tjejer ser ut som hämtade ur sagovärlden eller en tecknad film. Där unga killar har Alladdin som skomodeförebild. Där tågkonduktören bugar sig varje gång han lämnar en vagn för en annan. Ett land där alla maskiner kan prata, eller spela en melodi. Där butikspersonalen alltid är trevlig och följer dig till dörren och bugandes överlämnar ditt inköp. Där man äter akvariefiskar och tycker att fiskspermier smakar mumma. Där busschauffören berättar i en mikrofon för passagerarna att han tittat både till höger och vänster innan han kör vidare efter ett stopp. Ett land där man talar ett språk med totalt okänt ursprung. Där trafikvakterna viftar med lasersvärd. Där det inte är politiskt inkorrekt att tala illa om utlänningar. Där ens blodgrupp, och inte stjärntecken, bestämmer ens personliga egenskaper. Där 50 000 fans kan samlas på ett ställe bara för att få skaka hand med sin idol. Där anpassning till samhällets normer alltid kommer i första hand. Ett land där tonåringar provocerar den äldre generationen genom "gullig" infantilitet snarare än att vara bråkiga och stökiga. Där det är skinka på "vegetarisk pizza". Där gangsters samarbetar med polisen. Där toaletten ger ifrån sig onaturliga ljud som ska dölja de naturliga. Osv, osv. I evighet. Amen.

Så varför hålla på och leta efter nya planeter med liv på när vi har planeten Japan bara runt husknuten? Så nära, men ändå som 20 ljusår bort.

Sju av tio

Äntligen en frågesport helt i min smak!
Ta mig snabbt som ögat till BBC:s "Jeltsin Quiz".

Tokyo Superstars

På torsdag den 26/4 kl 23:15 visar SVT 2 reprisen av dokumentären Tokyo Superstars i programmet K special. Eftersom det inte verkar som om SVT tänker lägga ut dokumentären på webben (dumma, dumma SVT) så undrar jag om någon trevlig person, som antingen såg dokumentären i fredags eller som ser reprisen nu på torsdag, kan återberätta den för mig?? (Helst så manustroget som möjligt, och måla gärna upp bilder på ditten och datten som hände i programmet osv).

Axel Bellinder och Stefan Engblom, två vanliga svenska killar i 20-årsåldern, skriver en låt till det omåttligt populära japanska pojkbandet NewS, och hamnar mitt i den japanska idolhysterin. Japanska pojkband har miljontals entusiastiska beundrare som ständigt följer sina favoriter. Två av fansen är Haruko Tanaka, 63-årig toppchef, och 33-åriga Junko Nishimura, som älskar sin man och sin idol Tackey lika mycket - fast på olika sätt. I filmen följer vi med Stefan och Axel till Tokyo där de möter en värld av skrikande, gråtande idoldyrkare och stora pengar för den som lyckas. Tokyo Superstars är en svensk musikdokumentär av journalisten och författaren Marita Lindqvist och journalisten och filmaren Pontus Andersson.

Drutten

Tusen kullerbyttor av lycka på butiksgolvet när jag upptäckte att det fanns prylar här i Japan med Drutten på. Drutten och Krokodilen Jena från Sovjetunionen om ni minns? Jag har såklart påbörjat en liten samling. Mer om Cheburashka Project på japanska här

SENASTE NYTT: Kazuko mitt i skottlinjen! Undkom gangsterskjutning med en hårsmån

I fredags sköts en gangster med anknytning till japanska maffian (yakuzan) till döds av en annan maffiagangster i Sagamihara här i Kanagawaregionen. Därefter barrikaderade sig mördaren i en lägenhet i Tokyo-stadsdelen Machida och började skjuta ut från fönstret. Minst nio skott avlossades. Polisen lyckades inte komma åt mördaren och vid 3-tiden på morgonen, efter 15 timmars dramatik, sköt man in tårgas i lägenheten och fångade in gangstern som dock hade hunnit skjuta sig själv i huvudet. Under tiden för det pågående dramat uppmanades folk att stanna inomhus. Kringliggande lägenheter evakuerades och skolorna höll eleverna instängda. Dramat utspelade sig ca 500 meter från Machidas tågstation. Samma fredagkväll tog vi tåget till Machida för att gå på födelsedagskalas på en restaurang i närheten av stationen. Eftersom vi mycket mycket sällan tittar på japansk TV hade vi inte nåtts av nyheten att Machida denna kväll var i händelsernas centrum. Så medan vi sjöng "Happy Birthday To You" sköt alltså en galning vilt omkring sig, bara ett par hundra meter från vårt middagsbord.

En intressant sak med detta drama var att polisen tog hjälp av maffian för att få mördaren att ge upp. Japan är ett relativt säkert land med låg brottslighet, men här finns en utbredd maffiaverksamhet. Yakuzan är tro't eller ej en ganska öppen verkstad indelad i olika "syndikat" som får leva så gott som ifred från polisiära intrång i verksamheten. Vissa syndikat har t.o.m. egna nyhetsbrev för medlemmarna, och många företag som "skyddas" av yakutzan inkluderar utpressningspengarna som de måste betala för skyddet i sin årliga budget. Polisen vet vilka som är medlemmar i yakuzan, de vet när och var de träffas och de känner också väl till deras verksamheter och inkomstkällor. Men man gör ingenting, man låter dem vara ifred. Eller så tar man hjälp av dem, som i Machida-fallet. Yakuzan sköter nämligen för japanerna viktiga fritidsaktiviteter som den illegala spelmarknaden och sexindustrin. Trots att spel är illegalt i Japan finns det allt från små spelhålor till stora spelpalats runtom i hela landet. Överallt. Och alla, t.o.m. en icke-spelande gajin som jag, vet hur yakuzan kringgår det illegala med denna verksamhet. Det är allmän kännedom. Så här går det till: Man får inte vinna pengar på sitt spelande. Däri ligger det illegala i verksamheten. Så när man vinner får man istället en liten pryl av något slag, inga pengar. Sedan går man till något annat ställe som ligger runt hörnet från spelhålan/palatset och byter sin pryl mot pengar. Köp-sälj-byt-verksamhet är nämligen inte illegalt.

Läs mer om Yakuza: Länk till Wikipedia

LOL

I Japan är det populärt att apa efter danser som visas i mangafilmer. Den här killen har dock tagit detta till en ny nivå.

Hello Saferide och om att ljuga på japansk konsert

Igår kväll, en helt vanlig torsdag, spelade Hello Saferide i Tokyo. Eller snanare bestämt i Kichijoji. Dit tar det över 2 timmar att resa härifrån. Två tågbyten inräknat. Men det här kunde man ju inte missa, eller hur? Redan kl 17 startade vi resan. 19.20 var vi framme vid Star Pine's Café, där konserten skulle äga rum. Konserten var akustisk, med bara Annika och Maia på scenen, och helt magisk! Det kändes totalt surrealistiskt att sitta framför en liten scen i en mörk klubb i en Tokyoförort och se en person från gamla hemstaden Östersund stå där som en popstjärna. Spelningen kan bäst sammanfattas med ordet mysig. Så fort Annika och Maia kommer in på scenen viskar tjejerna i publiken "kawaii" till varandra. Gullig.



Publiken sitter stilla och klappar takten och aplåderar mycket artigt i slutet av varje låt. Mellansnacket är charmigt och sången finstämd. Annikas underfundiga och smarta texter sätter ett leende på ens läppar som inte försvinner förrän konserten är slut. Och medan Annika och Maia efter konserten står vid baren och låter sig fotas med och hyllas av nyfrälsta (eller kanske redan sedan tidigare frälsta) japaner skyndar vi oss till tågstationen för att påbörja den långa resan hem igen. Klockan närmar sig 01 när taxin stannar framför vårt betonghus. Men det var det värt, enas vi om, och jag är så glad att jag råkade läsa den där artikeln i DN. Den gjorde att jag klickade mig vidare lite och fick nys om att Hello Saferide var i Japan.

Förband brukar i allmänhet vara ganska usla. Jag vet inte om de tre till antalet japanska band som spelade innan Hello Saferide var förband. För en del i publiken verkade dessa vara huvudattraktionen och några lämnade stället efter att de spelat. Men de spelade trots allt före Hello Saferide. Låt oss säga att det var viss klasskillnad mellan dessa band och det som i alla fall för oss var huvudnumret, men höga poäng delas ändå ut för deras energi och entusiasm.



Ingen stod stilla en endaste sekund. Det rockades loss liggandes på scengolvet, det sprangs runt runt runt och det dansades hej vilt. Mikrofonstativ flög ut på publiken, glasögon for all världens väg och jag har nog aldrig någonsin sett en sådan stilstudie i synthantering förr. Publiken satt dock stilla, klappade takten och aplåderade artigt efter varje låt.



Sen hände något jag inte varit med om på en konsert tidigare. Efter vart och ett av förbanden fick vi i publiken varsin utvärderingsblankett och en färgglad tuschpenna.



Jag ljög lite om mitt namn på blanketten. E-postadressen visade sig inte heller bli den rätta, och vad gäller ålder så råkade den bli något lägre än den som mitt födelsenummer anger. Den ålder jag kände mig som för dagen. Jag ljög nog också lite om vad jag egentligen tyckte om banden, men en snäll lögn är väl en bra lögn? Soo desu yo.

Engelskans fyra fulaste ord

Ett antal av den japanska toalettillverkaren TOTOs nya hightechtoaletter har fattat eld och uttrycket "eld i baken" fick en ny innebörd (sorry for the buskis). Vi har en TOTO-toalett här hemma lägenheten men den har tyvärr inga av de där roliga funktionerna som många japanska toaletter har. Jag skulle dock gärna ha en sådan. Särskilt en med värme i sitsen.

Att vi har en toalett som heter likadant som ett gammalt amerikanskt guilty pleasure-band är något som roar mig. På ett café i Harajuku envisas de med att spela gamla 80-talsvideor med pudelrockare på TV-skärmar som ser ut att vara från samma årtionde. Toto är ett av de band som oftast dyker upp. Jag läste en gång en recension av nämnda café där man gjorde sig lustig över dessa musikvideos och recensenten menade att de påminde honom om de fyra fulaste orden i engelska språket: Toto Hold The Line.

Vietnambilder

Nu är fotoalbumet uppdaterat med bilderna från Vietnam. Ja, jag vet. Jag gick lite överstyr där. Men till mitt försvar så vill jag bara påminna om att jag har ny kamera!

Ge din fru en kram redan idag!

En ny lag introduceras här i Japan den här månaden. Den ger gifta kvinnor rätt till sin makes halva pension vid en skilsmässa. Så fort lagen träder ikraft förutspås en explosionsartad ökning av skilsmässor bland Japans s.k. "baby boomers", dvs personer födda i slutet av 40-talet och början av 50-talet.

Så här ligger det till: Japanska män jobbar jämt. När de inte jobbar sitter de på izakayan (puben) och dricker sake med sina kollegor eller spelar pachinko. Japanska kvinnor är hemmafruar. De har varit förpassade till hemmets värld sedan giftemålet. De har uppfostrat barnen och skött hushållssysslorna. Deras japanska män har varit frånvarande större delen av veckans dagar och man har helt enkelt inte haft så mycket med varandra att göra. Man har utvecklats åt olika håll. Helt plötsligt fyller mannen 60 och går i pension. Helt plötsligt blir denna relativt okända och frånvarande figur en del av dessa kvinnors vardag. En man som inte vet någonting annat om livet än att gå till jobbet varje dag. Som inte riktigt vet vad han ska göra med sig själv och all den tid han nu har för sina fötter. Kvinnorna vet inte heller vad de ska göra med denna främling som det nu är tänkt ska dela deras vardag.

Det har pratats om den här lagen i 4 år nu. Alla vet att den ska komma. Under den här tiden sägs Japans kvinnor bara ha gått och väntat. Väntat på att få bli fria igen. Att bli kvitt den där främlingen som inkräktar på deras privatliv med hobbies som shopping, origami, dans, ikebana och språkkurser. Som sätter punkt för deras lunchande med väninnor på caféer med franskklingande namn. Tidigare har de stoppats av finnsiella skäl. En skild kvinna som aldrig jobbat får det knapert. Inga fler Louis Vuitton-väskor, delikata bakverk från Pierre Hermé Paris eller rosiga handduksset från Afternoon Tea. Sådant som hon vant sig vid. Med den nya lagen på sin sida får hon sin chans! De japanska männen rapporteras samtidigt inte ha en aning om vad som väntar dem. De tycker inte att de gjort något fel. Bara det som förväntats av dem: att dra in pengar till hushållet, att vara en flitig anställd och skratta åt chefens skämt så att han kan bli befordrad. They are in for a chock! Big time.

Den yngre generationen japaner som får leva med den nya lagen från start kommer förhoppningsvis lyckas bättre. Det finns nu dessutom kurser för män där de kan lära sig hur man blir en bättre man, make och far till sina barn. Personligen tror jag att man måste bryta hela den traditionella japanska familjestrukturen. Mer kvinnor i arbetslivet, kortare arbetsdagar och en mer jämställd familjepolitik. Dessutom kan de ju inte hålla på och dricka en massa sprit efter varje arbetsdag. Gå hem istället! Kom hem i tid för att natta dina barn! Ge din fru en kram redan idag! Kommer det att hända? Kanske nästa århundrade. Med lite tur och nya politiker.

Detta inlägg baseras på egna betraktelser samt en artikel från BBC. Läs den här >>>

Italy vs Helsinki

Ha ha ha Laakso hjärta Peter Jöback. Den här videon va fin.

Stadshusspecial

Det här lilla foto-inlägget är tillägnat mina gamla kollegor. Förra veckan besökte jag Tokyo Metropolitan Government Building (TMGB). Det har inte många likheter med vårt stadshus i Stockholm. Fast utsikten från stadshustornet i Stockholm är minst lika hänförande som den från TMGBs 45:e våning. Man ser lite längre här bara. En klar dag kan man se Mt Fuji. Men klara dagar har vi tyvärr ont om.


TMGBs innergård


Stadshustornen framifrån


Utsikt från 45:e våningen, Norra tornet


Utsikt från 45:e våningen, Norra tornet


Modell över TMGB


I TMGB har receptionisterna käcka uniformer med hattar


Stadshuskonst


En trappa ner ligger restauranger och butiker

Helgpaus

Trevlig helg! Tillbaka på måndag.

Supply and Demand

Jag har tidigare skrivit lite om Japansk valjakt. Jag har själv tagit ett mycket medvetet beslut att aldrig äta valkött. Det är extremt oetiskt och respektlöst. Idag snubblade jag över den här filmsnutten hos Silverfisken och är än gladare över detta beslut. Titta på hela fimsnutten.



Mer info hos www.savejapansdolphins.org

Gröt är nyttigt

Jag brukar äta havregrynsgröt till lunch. Världens bästa micromat. Nyttigt är det också. I alla fall om man inte öser på med jättegod jordgubbssylt. Det gör jag. Sen är det ju så gott med prickekorvsmackor till också. Två stycken är lagom. Men inte så nyttigt. En kompis hade tagit med sig en låda Bassett's vingummin från England. Nu stod de där i en skål bredvid mig på bordet. Mmmmm efterrätt.

Åh den som fick vara en fluga när relationer tinar

Grannarna Japan och Kina är inte bästisar. Under lång tid var Kina ockuperat av Japan och det var inte direkt fair play som japanerna använde därborta på kinesernas planhalva. Många miljoner civila dödades. Ofta med mycket brutala medel. En känd händelse är Nanjingmassakern 1937 där mellan 50 000- 300 000 civila våldtogs och mördades av japanerna. Man tvingade också mellan 80 000 - 200 000 kvinnor i ockuperade länder att arbeta som sexslavar. Japanerna har aldrig officiellt bett om ursäkt för krigsförbrytelser i Kina, däremot har man bett om ursäkt till andra asiatiska länder. I japanska historieböcker är japanernas våldsamma framfart i Kina rejält nedtonad. Vår "käre", omvalde Tokyoguvernör, som jag berättade om i ett inlägg häromdagen, har till och med förnekat att Nanjingmassakern ens ägt rum. Detta har självklart bidragit till minst sagt frostiga relationer länderna emellan. Argast var Kina nog ändå på förre premiärministern Junichiro Koizumi som envisades med att årligen besöka Yasukuni-jinja, de japanska nationalisternas favorittillhåll och där japanska krigsförbrytare hyllas som krigshjältar. I anslutning till templet finns dessutom ett museum som försöker ge en mer positiv bild av Japans roll under andra världskriget. OK, det kan alltså tyckas vara ganska enkelt att klanka ner på japanerna, och man ska sannerligen inte rättfärdiga Japans grymma erövringskrig. Men ibland sågs japanerna också som befriare som drev bort kolonialherrar från England, Frankrike, Amerika och Nederländerna från Asien, och som motståndsmän mot europeisk och amerikansk rasism. Så vad som är svart och vad som är vitt är som vanligt grått. Den nye premiärministern Shinzo Abe, som faktist anses som än mer nationalistisk och konservativ än sin föregångare, har ännu inte besökt Yasukuni-jinja. Han har heller inte avslöjat om han tänker göra det. Historien om sexslavarna har varit riktigt på tapeten den senast tiden sedan Abe ställde sig frågande till om det fanns bevis för att de verkligen hade funnits. Men för inte så länge sedan gick han faktiskt ut med någon slags ursäkt i parlamentet. Efter enorma internationella påtryckningar. Det var ett litet steg. Han har även besökt Kina. Ytterligare ett steg mot upptinade relationer.

Och idag landade för första gången på 7 år en regeringschef från Kina i Japan för ett officiellt besök. Mr Wen Jibao och Mr Abe borde inte sakna samtalsämnen när de träffas nu ikväll. Frågan är dock om de verkligen kommer att utnyttja tillfället att prata om de riktigt känsliga ämnena. Jag tvivlar, men hade gärna varit en fluga på väggen i det konferensrummet.

Våt dröm för en äkta otaku

Läser om ett japanskt företag som tillverkat en videoprojektor i form av R2-D2? Varför tillverkas egentligen sånt här? Lägg tid på nåt annat, kan man tycka. Men det finns gott om otakus (nördar) här i världen som med högsta sannolikhet dreglar hej vilt över en sån här pryl, särskilt i Japan där idoldyrkan och fanatism ofta går lite längre än vad man kanske tycker verkar hälsosamt. Var ska detta sluta, kan man undra. Kommer det göras microvågsugnar i form av Hello Kitty också? Nämenjustja, de finns ju redan.

I Japan görs även jäkligt schysta TV-program, som det här:

Tacky

Jag läser att det ska byggas ett buddistiskt tempel i Sigtuna. Först dök det upp positiva tankar. Vad bra med ett riktigt tempel för Sveriges alla buddister att vallfärda till, tänkte jag. Sen, när jag fått tänka till det där extra varvet, kom den mer negativa analysen. Den som som vanligt inte understödjs av några som helst fakta utan bara underbyggs av min egen vardagliga cynism. Att det hela är ett tacky kommunalt PR-jippo.

Det här tycker jag om gamla rasistiska och sexistiska extremistgubbar

På Tokyopolitikfronten intet nytt. Det var guvernörsval igår i 13 av Japans 47 distrikt, däribland Tokyo. Igår kväll kunde jag surmulet konstatera att 74-årige Ishihara får fortsätta att styra huvudstaden i landet med världens näst största ekonomi. Hur kommer det sig att denne extremhögerpopulistiske man väljs om gång på gång? Jag läste någonstans att "han säger det som japanerna egentligen tycker, men inte själva vågar säga". Detta är alltså mannen som gjort sig känd för kvinnofientliga uttalanden som "gamla kvinnor som lever efter fertil ålder begår synd och är helt oanvändbara" samt invandringsfientliga åsikter som "vi borde bara låta intelligenta människor komma hit." Detta sades i landet med nästan 130 miljoner invånare och där endast 34 personer beviljades asyl år 2006. Jag hoppas verkligen att de 50 % av röstande Tokyobor som valde att lägga sin röst på Ishihara inte delar dessa åsikter. Att de kanske valde honom för hans ambition att söka OS 2016 samt att reducera hösnuva (jo, det är sant!). Men sanningen är att Japan är relativt rasistiskt.

Jag skulle vilja replikera med ett eget kontroversiellt uttalande: "Gamla rasistiska och sexistiska extremistgubbar som verkligen gjort sitt borde arkiveras i en gammal dammig låda någonstans och glömmas bort för eftervärlden." Jag vet, jag är alldeles för snäll. Åhhh, och jag som var inne i en gilla-Japan-fas. Nu förstörde han det också! Jag blundar och tänker på japanskt vårmode, tonfisksashimi på favvo-izakayan, sakura, planerade rundresor när besökare från Sverige börjar trilla in i slutet av april, bergochdalbanan vid Tokyo Dome, alla vänliga och roliga japaner jag känner, helgpromenader i Shimokitasawa, Naka Meguro och Daikanyama, neonljusen i Tokyonatten mm mm. Sådärja, nu gillar jag Japan igen. Inga dumma gubbar ska få förstöra.

Om valet:
SvD
Japan Today

Om rasism i Japan (OBS: inte helt neutral artikel):
Länk till Wikipedia

Om Shintaro Ishihara:
Länk till Wikipedia

Ohanami

Glad Påsk!

Idag är det påskafton och solen sken över Tokyo. Det firades med att titta på körsbärsblommor vid Yasukuni-jinja, med att åka den riktigt höga och snabba bergochdalbanan vid Tokyo Dome, samt med att köpa en mycket fin vårklänning. Jag är just nu inne i en fas där jag tycker att allt med Japan är helt fantastiskt (dessa faser kommer och går). Särskilt gillar jag just nu det japanska vårmodet. Hade jag råd skulle jag köpa på mig typ allt, i alla affärer. Påskaftonen innehöll också grillad korv, på en pinne. Ni som känner mig vet vad jag tycker om korv. Mumma! En perfekt dag.

Brrrrrrr

Jag har frusit varje dag sedan jag landade i Japan. Förutom den 23 december och 18 januari då temperaturen faktiskt klättrade över 20 grader. Men alla andra dagar. Sedan december har det varit något slags skånskt, fuktigt vinterväder. Råkallt. Jag minns en gång då jag besökte Skåne i november. Det var 9 grader och fuktigt i luften. Jag har aldrig frusit så mycket i hela mitt liv, och jag är ändå uppväxt i det som kallas Norrlands inland och fjälltrakter i P1:s väderleksrapport. Temperaturen här i Tokyo har legat stadigt på runt 10 grader i snart 4 månader. Ofta har det varit lite sol. Ännu oftare har det blåst nästan orkanvindar. Tvätten snurrar sig fast runt tvättlinan och blir svår att ta ner. Jag skrev tidigare på bloggen om att det inte snöat i Tokyo alls denna vinter, och om hur det nu måste vara försent eftersom körsbärsträden redan börjat blomma...

Jag såg fram emot att komma hem och möta våren i Japan efter 2 veckor i Vietnam. Såg fram emot varmare väder. Att slippa ha vantar på mig inomhus. Att kanske få hänga in jackan i garderoben för den här säsongen. Och så kommer jag hem. Det är 10 grader. Lite sol. Det blåser. Och idag snöade det i Tokyo! Det är första gången någonsin som det snöar i Tokyo i april, enligt Kyodo News. Jag vill anklaga någon, men jag vet inte vem. Det borde finnas någon slags Väderombudsman. Hos Väderombudsmannen skulle man kunna fylla i typ blankett B56 rörande orättvis behandling av väderlek. Då har man i alla fall officiellt fått säga att det här är banne mig fördjävligt. På ett papper som arkiveras. Det skulle kännas lite bättre.

Samtidigt som snön faller över Tokyo faller också körsbärsblommorna sakta till marken. Det är myckert vackert.

Comeback

Efter nästan två veckor av kommunistfilter och slöa uppkopplingar i Vietnam är jag nu tillbaka hemma hos min snabba Mac i Japan. Har alltså inte tagit mig in på bloggen under hela Vietnamvistelsen, därav uppehållet. Vietnam var helt fantastiskt. Två hela veckor i det landet går inte att beskriva i ord så jag sammanfattar det hela med några bilder tillsvidare. Det blir snart fler bilder i fotoalbumet.