Kvinnor, män och Louis Vuitton

Min indiska kompis D, som efter ett arrangerat äktenskap i december kommit hit till Japan med sin indiske man, påminde mig om att det är internationella kvinnodagen idag. "Happy Women's Day!" Det hade alltså varit en bra dag att skriva om hur det förhåller sig med jämställdhet och kvinnosyn i Japan. Det finns säkert oändligt mycket man skulle kunna ta upp. Japan är ett mycket utvecklat land, världens andra största ekonomi, och har välutbildade kvinnor. Trots detta så spelar man i de lägre divisionerna när det handlar om jämställdhet, i samma liga som långt mer outvecklade länder som Gambia, Malawi, Zimbawe och Kuwait. Det kan man se i den idag publicerade "Gender Gap Report", en rapport från World Economic Forum som bland anat rankar länder ur jämställdhetssynpunkt. Sverige ligger i topp med övriga nordiska länder hack i häl. Japan hamnar på en inte alltför smickrande 81:a plats.

Den demografiska utvecklingen i Japan måste tas på allvar. År 2010 väntas en fjärdedel av befolkningen i Japanvara över 65 år. Redan idag har befolkningen börjat minska. Kommer Japan i framtiden ha tillräckligt med arbetskraft för att driva världens näst största ekonomi? Det frågar sig alla. Men inte många i ledande politisk ställning vill lyfta på skygglapparna och föreslå, med japanska ögon sett, radikala lösningar på problemet. Som t.ex. bättre familjepolitik och mer invandring. När man betraktar det japanska samhället, nr 81 på jämställdhetslistan, med svenska ögon ser man tydligt två saker som skiljer sig mot Sverige, nr 1 på listan. För det första, Japans kvinnor arbetar inte i särskilt stor utsträckning utanför hemmet (de som gör det är oftast antingen ännu ogifta eller har valt bort att skaffa familj) och, för det andra, en traditionellt avvisande inställning mot invandring. Det sistnämnda avser både arbetskraftsinvandring och asylsökande. Men det här med invandringsfrågan är en hel historia i sig. Den får berättas en annan gång.

I ett av de diskussionsforum jag följer på nätet som handlar om det japanska samhället, oftast ur västerlänningars synvinkel, läste jag en gång ett inlägg som sa: "Japanska kvinnor vill inte vara jämställda männen. De vill helt enkelt inte bli som de japanska männen, som arbetar alla dygnets timmar och inte har något att säga till om vare sig hemma eller på jobbet. Den japanska kvinnan har mer makt än mannen. Det är hon som sköter familjens ekonomi och barnens uppfostran." Ja, jag vet inte. Jag tror faktiskt jag struntar i att skriva om hur det förhåller sig med jämställdhet och kvinnosyn i Japan. Vad vet egentligen jag om vad japanska kvinnor vill ha? Jo, Louis Vuitton-väskor vill de ha. 90 % av de japanska kvinnorna äger något från det franska modehuset. Hmm, men även svenskor med det där livspusslet man hör talas om vill väl det?