15ft of pure white snow

Hur har jag kunnat missa den här??? Hellskotta va bra! Också helt klart coolaste musikvideon någonsin. Tack Bro för tipset.

Hej Konsument i Tokyo

Senaste impulsköp: Hello Kitty-hänglås

Bästa promenad: Från Naka Meguro till Daikanyama till Ebisu

Favoritstadsdel: Åhh så många: Shimo-Kitazawa, Koenji, Daikanyama, Ebisu och delar av Harajuku på delad plats

Bästa barrundan: Ebisu - Daikanyama

Bästa bar: Tableaux Lounge bar, Daikanyama och Claska Hotels "The Lobby" i Meguro

Bästa restaurang: Finns ju några miljoner i Tokyo och jag har inte ätit på de finaste men bästa lunchställe är food courten i bottenplanet på nya Tokyo Midtown. På kvällen är det trevligt på restaurangerna i stadsdelen Ebisu.

En bra gå bort-present: Svenska nubbar och sillburk

Favoritlyxartikel: Riktigt (normalt) bröd från dyra bageriet Andersen

Favoritgalleri: De jag har varit på hittills har varit lite sådär men Design Fiesta i Harajuku är en kul byggnad om inte annat.

Tidning jag gillar: Blythe Style

Favvosajt: Metropolis

Här tar jag folk på middag: Favvo-izakayan i Hon-Atsugi

Favoritkäk (japanskt): Tonkatsu och tonfisksashimi

Favoritbutik: Junie Moon, Daikanyama

Bästa lunchställe: Bape Café, Harajuku (Rödcurry med räkor)

Favoritdjur: A Bathing Ape

Favvoskor: Mina Onitsuka Tigers

Motionerar: Jogging längs Tamagawafloden samt promenader i Tokyo

Mest överskattade affär: Tokyu Hands

Bästa fyllekäket: Avokadoburgare från Village Vanguard Diner i Shimo-Kitazawa

Bästa guideboken: Time Out Tokyo

Bästa shopping: Daikanyama, Ginza och Shibuya samt alla 100 yen-butiker

I min dvd-spelare: Eh på datorn, Veronica Mars säsong 2

Beställer i baren: Nama biiru

Användbar pryl: Nätpåsar till slasken, iPod

Ett Tokyotips: Berg-och-dal-banan vid Tokyo Dome - bästa utsikten i några sekunder!!

What you don't have you don't need it now

Njä, inte så synd om mig

Det pratas en massa, massa, massa om det där usla, kalla och blöta sommarvädret man verkar ha hemma i Sverige. Jag som för en stund se'n längtade efter svensk sommar. Ja, ja man kan ju ändra sig... Vi har haft regn en lång tid här i Japan också (det har varit regnperiod), men det är i alla fall varmt. Mycket varmt till och med. Och nu verkar regnperioden vara över, solen tittar idag fram med besked, och imorgon lägger jag in mig på en sån där sandstrand vid Stilla Havet i tre dagar. En sån som kallas "white, sandy beach" på turistpropagandiska. Kollade väderprognosen för resten av veckan. Den sa: sol, varmt och fuktigt Njä, inte så synd om mig längre.

Btw, här är stranden jag ska till:

Alla talar engelska?

Så Harry Potter-släppet blev något av ett fiasko här i Japan. Bokhandlarna öppnade några timmar tidigare än vanligt och hade anlitat amerikanska dj:s för att peppa de som köade. Den längsta kön i Tokyo räknades till 20 personer! Utanför en bokhandel i Osaka stod 2 pers i kön när bokhandeln öppnade kl 8, båda var amerikaner. Utanför Waterstones butiker i Storbritannien köade fler än 250 000 pers och många hade stått där sedan i onsdags. Kvinnan från Yokohama som köpte den första boken i Tokyo tänkte dock inte följa sina landsmäns exempel och vänta på den japanska översättningen (som kommer om ca 1 år), utan tänkte läsa boken genom att översätta varenda ord med hjälp av en elektronisk engelsk-japansk ordbok. Jag lägger den uteblivna Potter-hysterin till raden av bevis för japanernas bristande kunskaper i andra språk.

Japan - nu med extra mycket mögel

Kabi hater och Kabi killer funkar inte på tatami

Fukten gör att hela lägenheten nu luktar mögel, "kabi" på japanska. Återigen kan någon förklara för mig varför man har tatamimattor där det borde vara golv i ett land där fukten tar överhand en stor del av året? Och varför sover man på en madrass som man lägger direkt på detta gräsgolv? Jaja, jag vet. Det är tradition. Men lukten är jobbig och allt detta vädrande gör mig tokig. Våra grannar berättade häromdan att deras kläder börjat mögla inne i garderoben.

Pest eller kolera? Nordkorea eller Japan?

Det pågår ständigt kampanjer här i Japan om de japaner som blivit bortrövade av nordkoreanska spioner och förts till Nordkorea. Japanerna är såklart förbannade och kräver att de ska återföras till Japan. Japan tar ständigt upp detta i diplomatiska relationer med andra länder och ber om stöd för sin sak. Vad man sällan får höra är dock att också Japan är ett safe haven för bortrövade barn. I de allra flesta fall rör det sig om barn vars mamma är från Japan och pappan utlänning och där förhållandet spruckit. Kvinnan tar med sig barnen och vägrar pappan kontakt med dem. I Japan har en utländsk pappa så gott som inga rättigheter alls och landet vägrar skriva under Haagkonventionen om bortförda barn.

En person som vill sätta ljus på Japans egen skuld när det gäller bortrövningar är en 57-årig nordkoreansk kvinna som påstår att hon år 2003 under tvång lurats från sitt hemland till Japan, där hon varit bosatt sedan dess. Förra veckan återvände hon dock till Nordkorea. Hon sa att hon var mycket olycklig i Japan och beskrev landet som "kallt, nästan som is". Vi utlänningar här på plats skrattar gott (igenkännande?) åt detta.

Dra den där om Rödluvan också...

"Farm Minister Norihiko Akagi, mired in a political fund scandal, appears before the media Tuesday with a bandaged face. He refused to explain the bandages, except to say they are "nothing to worry about." His office later said he "has weak skin and may have a rash."
Text från Japan Times, Foto: KYODO PHOTO

Tonari no Totoro

Man bara måste se den japanska animefilmen Tonari no Totoro, eller My Neighbour Totoro som den heter på engelska. Den är sååå rar och det finns inga som är onda. Men ändå inte sådär urgullig och sliskig. Den är liksom mer poetisk. Också innehåller den finfin japansk landsbygd. En försköning av den verkliga landsbygden. Ungefär som England brukar se ut i filmer. Typ som i Harry Potter och Bridget Jones Dagbok, dvs. inte som det ser ut i verkligheten. Tonari no Totoro, hade i alla fall fått ett sånt där klistermärke som det står "Guldrulle" på om jag jobbade i en videobutik. Här ett litet smakprov:

Jag kände den inte då men nu kände jag en

Alla pratar om den läskiga jordbävningen. "Kände du?", frågar de. Den kändes ända hit till Tokyo. Byggnader svajade, en del tåg ställdes in. Jag kände inget. Jag stod i duschen. Men just nyss kände jag en, en liten en. Kanske ett efterskalv. Huvva.

Om hur jag inte fick möta stormens öga

Jaha, och nu är det kväll och det där förbandet jag berättade om i förra inlägget, det var de hele. Någon tyfon såg vi inte röken av. Och om de där regntunga byarna som drog in under morgonen var självaste tyfonen så var den inte särskilt skräckingivande. Jag fnyser åt den, så ynklig var den. Det var som i den där sagan om Mäster Skräddare, värsta builduppen där det utlovas än det ena än det andra plagget av den lilla biten tyg men så bidde det rakt ingenting.

Yo Man-yi!

Det är tredagarshelg. Men det blir tyvärr mest innesittande. Tyfonen "Man-yi" är nämligen snart här. Den har redan orsakat en hel del förödelse i södra Japan. Några döda, flera skadade, många evakuerade. Översvämningar och inställda flyg och tåg. Förbandet spelar just nu och det regnar och blåser ganska så kraftigt. Någon gång under kvällen beräknas stormens öga svepa över Tokyoregionen.

Grafik från Japan Times

Jag tar död på en myt

Det är en usel gammal myt att Japan är dyrt. Japan är apbilligt nuförti'n. Billigare än Polen. Kolla bara på BigMac-index. Och yenen bara sjunker och sjunker för varje dag. Senast jag kollade var den nere i 100 yen = 5.38 kr!! Ok, flygresan hit can set you back a little, men väl på plats räcker reskassan länge. Såvida du inte tänkt åka Shinkansen, äta äpplen eller bo på amerikanskägda lyxhotell.

The Truth Is Out There, eller?

Det är inte lätt att skriva historia. Det finns alltid olika teorier och berättelser som skildrar samma händelseförlopp på olika sätt. Vad som är den sanna historien är inte alltid klart och olika personer/folk/länder uppfattar ju också samma händelseförlopp på helt olika sätt beroende på hur man själv drabbas. Inget konstigt med det. Vad som däremot är lite konstigt är hur man här i Japan ständigt skriver om historien. Nästan varje vecka läser man om att en kommitté nu enats om att ditten eller datten bör stå i historieböckerna istället för det som står där för tillfället. Den sittande regeringen vill gärna tona ner och avdramatisera Japans roll i olika krig där man av andra (oftast Kina eller Korea) utmålats som massmördare, våldtäktsmän och barbarer. De olika skildringarna av massakern i Nanjing är bara ett exempel på hur olika länder ser mycket olika på ett händelseförlopp. Kinesiska skolbarn får höra den ena sidan av historien, medan japanska skolbarn får höra den andra. I japanska skolor har man också infört mer patriotism på schemat genom en ny lag som antogs i maj i år.

Just nu pågår en debatt om hur man i historieböckerna bör skildra militärens roll när det gäller massjälvmord på Okinawaöarna under andra världskriget. De styrande i Tokyo har gått ut med en instruktion till historieboksförlag om att tona ner militärens roll, men Okinawas provinsregering har gått till motattack mot utbildningsdepartementet med ett eget utlåtande. Sexslavsdebatten (om de kvinnor runtom i Asien som hölls som sexslavar av den japanska militären under kriget - och som i Japan kallas "comfort women") är också ständigt pågående. Debatten i korthet: omvärlden kräver att Japan officiellt ber om ursäkt, och även kompenserar drabbade kvinnor, medan japanerna försöker släta över och vissa antyder t.o.m. att det inte ens har hänt. Och utöver detta hålls ständiga möten mellan Japan och Kina/Sydkorea där man försöker kompromissa fram olika händelseförlopp i historien. De verkar sällan komma överens och därför fortsätter de berätta hitorien på det sätt som passar dem bäst, dvs. helt olika. Men är det kanske bättre än någon urvattnad kompromiss?
Läs om japanska och kinesiska barns åsikter om detta här: Länk till BBC

Shoppinglista

Tandkräm (en sort som inte smakar örter eller socker)
Träningsbyxor
Anti-mögelspray
Död-åt-kackerlackspray
Nätpåsar till slasken, 50-pack
Potatis
Påse Happy Cola
Pringles "Spicy Guacamole"

Idag skickar jag er vidare

J har gjort en fin filmsnutt av några av de 100-tals bilder vi knäppt i Tokyo. Ta mig till filmens värld!

TV-piraterna Oh oh oh

Här är vad man som internationell superstjärna kan råka ut för om man besöker ett japanskt TV-program.

J-pop

J-pop, japansk popmusik. Nu tänkte jag tycka till om detta fenomen. Jag vill inte gärna kalla det för musik. J-pop är så sjukt sämst. Det är som de sämsta låtarna i Eurovision Song Contest. Typ Belgiens bidrag. Det säger ju en del, för hela ESC bara osar av makalöst dålig smak (ryser till av obehag nu när jag tänker på det). Inget stinker som detta. K-fed är bättre än J-pop (eller, det vet jag inte för jag har aldrig hört K-fed, men jag har fått för mig att han ska vara himla dålig och jag lovar att han är ändå bättre än detta). Denna menlösa, hjärndöda och monotona falsksång. Jag hatar det och jag förstår bara inte hur andra inte kan göra det. Det finns en djupt rotad idolkult kring de här J-popbanden. En masshysteri och något slags sektbeteende som känns så klibbigt och äckligt. Hela industrin känns lika äkta som Carolina Gynnings f.d. bröst. Tjejer i alla åldrar (då menar jag 7-60) köar utanför Johnnysbutiken i Harajuku i timmar för att få köpa små, amatörmässigt knäppta foton av japanska popidoler. Man kastar en blick på de där köande människorna, särskilt på de över 25 och ba "äckliga peddokärringar". Eller som Marita Lindqvist skriver i boken "Kawaii": "Hemmafruarna har inte så mycket att fylla dagarna med då mannen är på jobbet och barnen i skolan. De läser tidningar, ser på TV och drömmer om att rymma iväg från tristessen med en 15-årig pojkidol":
Ungefär såhär äckligt dåligt är det:

...eller nästan ännu värre:

Japansk popkultur - hetast utomlands?

Läste en artikel som bara säger ALLT om den känsla jag hela tiden haft om japansk popkultur sedan jag flyttade hit. De berömda pusselbitarna som faller på plats, liksom. Att utomlands är allt japanskt så himla hett och nyskapande, och man får en känsla av att allt som har med framtiden att göra skapas i Japan. Men väl på plats ser man att den unga generation, som ska föra det skapande arvet vidare, mest bara är antingen en skara osäkra, lågutbildade layabouts, eller blivande salarymen/women vars enda syfte med livet är att konsumera, inte skapa. Den japanska popkultur vi hajpar ihjäl utomlands är egentligen sådant som skapades för längesedan av en generation som passerat 30-strecket (oftast 50-60-strecket) för längesedan. Framtiden för "Cool Japan" känns verkligen oviss. Japan Inc. är död, länge leve Kina Inc!

Fuji-san: i morgon är en annan dag

Vi var uppe på Mt Fuji igår. Inte hela vägen upp, utan på 5th station. 2400 meter. Det är så långt man kan ta bilen. Det ska tydligen vara en magnifik utsikt därifrån. Det såg vi på den stora tavlan som visade ett foto över utsikten och som pekade ut vilka städer och havsvikar man skulle kunna se. Och själva berget är ju också himla vackert i sig. Detta hade vi kunnat se för oss själva också. En dag då man ser längre än 10 meter framför sig. En dag då regnet inte öser ner. Men nu var det ju just igår vi var där. Den s.k. climbing season har startat, när alla Fujiklättrare ska ta sig upp på toppen och ner igen. Det brukar tydligen vara ett himla kerfuffle uppe på Fuji under climbing season. Som en myrstig av människor som köar för att ta sig uppför vandringslederna. Vi var dock ensamma igår, förutom de som skötte "ruljansen" i souvenirshopen. Shopen var en sorglig historia i sig. Herrejisses vad för slags prylar folk får för sig att kränga. Och hur patetiska är inte människorna som köper dessa prylar? Vi fick för oss att köpa med oss något nu när vi kommit halvvägs upp på THE mountain, så det blev en termometer som någon skruvat fast på en planka, på vilken någon bränt ett djur av något slag med en glödpenna. Man kan hänga den på väggen.


Här ser man toppen av berget. En annan dag.


Här tar Fujiklättrarna sina första steg mot toppen. En annan dag

Se här! Ett gäng 80+:are!

Jag vet inte hur många politiska skandaler det varit i Japan sedan jag flyttade hit. Jag har helt enkelt tappat räkningen. Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: Det här landet skulle må bra av lite nya (mer open-minded) politiker i regerande ställning. Jag vet inte vad medelåldern i den där församlingen ovan är, men jag gissar på 82. På frågan om hur det står till med jämställdheten i regeringen så talar bilden också för sig själv. Ungefär lika illa som i landet i övrigt alltså (därmed representativt?). Försvarsministern som tvingades avgå idag (pga ännu en i raden av alla dessa grodor som hoppar ur politikermunnar) har dock ersatts av en kvinna. Japans första kvinnliga försvarsminister. Se där, något som bryter mönstret i alla fall.

Stoppa pressarna! Tävlingen avgjord!

Jag vet att ni gått och väntat. Så även jag. Ett tag visste jag inte ens om jag skulle kunna behålla min sinnesro. Jag var sprickfylld av pirr i hela kroppen. Men nu är i alla fall tävlingen avgjord och vinnaren i Character Bento Award blev "Ame no hi mo tanoshii na! Kaeru bento". Tävlingen handlar alltså om lunchlådor där maten ska föreställa figurer av något slag. I år vann en låda med titeln "Regniga dagar är också roliga! Grodlåda." Motiveringen var att lådan har hög nyttighetsfaktor samt att man prickat mitt i prick säsongsmässigt (det är regnperiod här just nu). Nedan ser du vinnarbidraget.


Foto: Mainichi Daily News

Det här med att leka med maten är såklart inget ovanligt i The Land Of Kawaii Culture. Personligen gillar jag (inte särskilt oväntat) lunchlådorma med mat som föreställer Hello Kitty allra bäst. Nedan några exempel från den underbara sajten med allt som har med den (enligt författaren not so) gulliga kissen att göra: Hello Kitty Hell