Om hur jag inte fick möta stormens öga

Jaha, och nu är det kväll och det där förbandet jag berättade om i förra inlägget, det var de hele. Någon tyfon såg vi inte röken av. Och om de där regntunga byarna som drog in under morgonen var självaste tyfonen så var den inte särskilt skräckingivande. Jag fnyser åt den, så ynklig var den. Det var som i den där sagan om Mäster Skräddare, värsta builduppen där det utlovas än det ena än det andra plagget av den lilla biten tyg men så bidde det rakt ingenting.