Så går 9 månader ifrån oss och kommer aldrig åter

Som ni kanske förstått har jag slutat skriva här nu. Jag har flyttat tillbaka till Sverige och det känns faktiskt ganska skönt. Japan var kul, det måste sägas, men allt har sin tid och nu är min tid på en annan plats (kosingen tog slut). Vem vet, jag kanske startar en annan blogg en annan gång. Men den kommer inte att handla om Japan. Kanske om äggsnokar eller fotbollsspelaren Maradona. De är två ämnen som jag fördjupade mig om i grundskolan så det är jag expert på. Vi ses!

Solsting

Fel ord egentligen. Det är värmen och inte solen i sig som orsakar "stinget". Kroppen är överhettad. Värmeslag är ett bättre ord. Jag drabbades av detta fruktansvärda tillstånd under natten, ett tillstånd som jag bara trodde drabbade gamlingar och oaktsamma idrottsutövare. Man tappar känseln i armar och ben, synen försvinner, hörseln försvinner och sen tuppar man av. Jag fick läggas i badkaret och spolas med kallt vatten. Sjukt läskigt. Man ska akta sig för värmen. Igår var varmaste dagen någonsin i Japans historia (över 40 grader i skuggan) och under kvällen och natten dog 3 personer av värmen, och bara i Tokyo fick 86 pers föras till sjukhus av värmeslag. Vi hörde sirener hela natten. Tydligen inte bara från ambulanser, utan även från brandkåren då det var så pass varmt att brandalarm ulöstes. Och mitt i nattens dramatik började marken skaka. Jordbävning. Det är dags att lämna det här landet nu.

Sara beskriver precis hur jag känner inför Japan just nu:
"Det finns en plats för varje människa. Men min plats är inte här. Kemin saknas. Passionen, kärleken till ett land, en stad. Kanske är det en undermedveten längtan till min plats som drivit mig ända hit?
Men här var inte platsen. Jag är redan på väg. Igen."

När jag slutar skriva i den här bloggen, så fortsätt läsa Saras blogg. Nästan alla hennes upplevelser är som mina. Känns det som. Hennes från Taiwan, mina från Japan. Varje gång jag läser något av hennes inlägg tänker jag: Precis! Just så! Exakt! Jag hade inte kunnat beskriva det bättre!

Vilken pool?

Den här bilden sägs visa poolområdet på Tokyo Summerland i Hachioji. Jag ser dock ingen pool... jo vänta! Där uppe i vänstra hörnet syns nåt. Det fanns tydligen plats för några till alltså. Det här bevisar att min teori från inlägget från igår stämmer: Alle man till samma plats samtidigt! Och japanerna är verkligen helt galna i sina badringar. Alla ska ha en. Hälften har Kittymotiv.

Bild från Japan Today

Ständigt denna Kitty

Om någon någonsin tvivlade på att Hello Kitty verkligen är Japans nationalsymbol så finns ytterligare bevis. Världens äldsta har dött och på bilden ses hon omgiven av bland annat en Kittykudde där Kitty tar formen av en gammal tant.

Bild från Expressen

Skulle inte förvåna mig ett dugg om några av de där buketterna på bilden ser ut så här:


Tänk på vilken pryl som helst, vad som helst! Jag lovar att den finns med Kittymotiv i Japan.

Det är varmt och kallt och har japaner verkligen semester?

Idag var jag inne i Tokyo. Det är kanske 700 grader varmt ute. Tänk dig att det är väldigt, väldigt varmt och kvavt. Sen tänker du att du öppnar en ugnslucka där ugnen värmts upp till 250 grader och ställer dig framför den. Så känns det att traska omkring i Tokyo just nu. Hettan studsar mellan betonghusen och håller dig i ett fast grepp. Räddningen är tunnelbanan. Eller ett café. På vissa av Japans caféer har man satt sin air-con på fryspunktstemperatur och delar ut filtar till kunderna. I don't get it. 38 grader ute och 10 grader inne. Filtar? Tågen är också ganska behagliga och just nu inte heller överfulla. Alla japaner åker nämligen på sommarsemester under exakt samma vecka. Denna vecka. O-bonveckan.

Den här veckan är därför alla japaner som tar sommarsemester i år på samma ställen som alla andra japaner: vid kusten, i bergen, på Tokyo Disney, på Bali eller i Europa. Flygbolagen höjer priserna, hotellen höjer priserna, det är fullt överallt. Det är japaner på massflykt från storstäderna till exakt samma ställen som alla andra miljoner japaner. Varför åkte ingen på semester för två veckor sedan? Eller varför åker de inte om ytterligare två veckor? Så att de slipper trafikstockningar, överbokade hotell, överpriser på allt? Jo, man har semester när alla andra har semester så att man inte behöver ha dåligt samvete för att vara den som är borta och ställer till det för de andra som är kvar och måste täcka upp. Om man är ledig när andra är det behöver man inte ha lika dåligt samvete. I Sverige brukar det ju vara tvärtom. Man menar att det är bra om inte alla tar semester samtidigt så att folk kan täcka upp för varandra. I Japan täcker de upp som inte tar någon semester alls. Och såna finns ju. Såklart. På J:s jobb har de en regel att om någon av forskarna är på jobbet så måste även sekreterarna vara där. Det betyder att även om någon av sekreterarna vill vara ledig så går det inte eftersom det alltid är någon forskare som inte tänker ta semester. Är det något vi ska vara glada över i Sverige så är det vår rätt till semester. Här är semester något som står på anställningskontraktet, men du förväntas inte utnyttja din rätt till den. Men om du gör det, åk förtusan bort samtidigt som chefen och de andra så du inte står där med skammen.

Tafsare kan visst botas med godis

Sommar och soliga dagar. Tjejer har på sig mindre kläder än vanligt och de kostymgrå kontorsgubbarna (salarymen) här i Japan blir som tokiga. De är stressade. Ganska ofta också fulla. De kan inte hålla sig. Vips bara så flyger handen iväg och så har de råkat lägga den på tjejens byst eller bakdel på tåget hem. Och det är tydligen en vana som blir allt vanligare om man ska tro experterna. Antalet "gropaholics" växer för varje år. Men nu kan de tydligen botas. Ge dem bara lite godis eller tuggummi så kommer de på andra tankar. Ja, man har ju hört det förr, att män bara kan göra en sak i taget. Tuggar han tuggummi kan han ju inte samtidigt tafsa på tjejer va? Experten har en mer expertig förklaring: "Chewing stimulates the cerebral cortex, which raises consciousness, and could perhaps stop the impulsive grab"

Läs mer hos Mainichi News

De ska kokas i en gryta

Om 16 dagar kommer världens bästa friidrottare till Osaka. På hemsidan för friidrotts-VM står det att "Osaka is one of the world's great cities". Hmmm, according to whom? Jag gissar på stadens egen PR-avdelning. Jag har inte varit i Osaka men sett många bilder. Och sett till hur japanska städer ser ut så skulle jag nog inte placera den bland the world´s great. Hoppas friidrottarna gillar att svettas. Skulle gissa att det inte fläktar särskilt mycket i den där grytan till stadion.

Värmen håller alltså i sig. Jag har hittat ännu en pool som ligger lite närmre än den dyra jag skrev om förut. Men när jag kollade in den på google earth såg den helt grön och svampig ut. Och det ser ut som vi måste bo i tält på vår semester eftersom allt är fullbokat nu. Det blir ju svalt och skönt...

Kittybestraffning

Innovativt. Diggart.

Japaner lär sig engelska

Här har man tagit den allra vanligaste situationen som uppstår om en japan skulle råka stöta på någon av annat ursprung än japanskt, och så lär man japanerna att hantera situationen på allra bästa sätt med de nödvändigaste fraserna.

Visste du att delfiner kan trampa ihjäl dig om du klappar dem i ansiktet?

Det blir lite skrivet när termometern jobbar sig upp till 32 (men det känns som 52). Det kanske är hånfullt mot er i Dåligtvädersverige som läser detta, men faktum är att regnperioden tog officiellt slut i förra veckan och 6-dygnsprognosen pekar på fortsatt sol, fortsatt över 30 och fortsatt extrem luftfuktighet. Och det kan faktiskt bli för mycket av det goda. Närmsta pool ligger 1 timme bort med tåg och tar 5500 yen i inträde (hån). Hjärnan funkar inte som den ska. Jag är dum nog att ge mig ut på joggingturer mitt på stekheta förmiddagen (måste stanna ett par gånger och skvätta mig med vatten från ån, som återigen håller på att torka ut). Och efteråt är jag så svag av utmattning att det enda jag orkar göra är att sätta mig i skugga, köpa Starbucks islatte från Lawson och sträckkolla på Veronica Mars (säsong 2). Veronica Mars, min bästa vän, min räddare i värmen. Att gå runt i stan är otänkbart, olidligt. Om det inte vore för detta skulle jag ha berättat om allt konstigt som händer i Japan just nu. T.ex. att det varit val där regeringspartiet blev utskåpat av oppositionen. Men premiärminister Abe sitter kvar och tänker fortsätta på sin valda stig att göra Japan mer krigsbenäget och patriotiskt. Han med plåstren fick dock avgå och Abes dagar verkar ändå vara räknade om man ska tro tidningarna. Personligen är jag mest glad över att de gastande skåpbilarna försvunnit. Ja, vi var ju akvarium också. På Yokohama Hakkeijima Sea Paradise. Så mycket till paradis var det väl inte, men firrarna var fina. Och de hade en nyöppnad utomhusavdelning där man kunde bli trampad på och uppäten av elaka delfiner och jättesälar. I alla fall lät det så när de gick igenom säkerhetsföreskrifterna för oss innan vi fick gå in. Först fick vi en broschyr med alla regler. Sen drog en mikrofonprydd uniformstjej alla reglerna för oss igen. Två gånger för att vara på den säkra sidan. Det tog ca 20 minuter. Sen slussades vi in i ett litet rum och fick se hela säkerhetsköret igen på TV-skärmar i 20 minuter. Ibland är det skönt att inte vara så världsbäst på japanska. Man kan stänga av. Sen gick vi in. Konstaterade att det var move on nothing to see here och lämnade stället efter en kvart. Vad mer har hänt? Jo, man säljer just nu en Hello Kitty gjord av 62 000 Swarowskikristaller inne i Tokyo för 8 miljoner yen. Nån som är spekulant?

Idag: Pingviner

Manetdisco 1985

15ft of pure white snow

Hur har jag kunnat missa den här??? Hellskotta va bra! Också helt klart coolaste musikvideon någonsin. Tack Bro för tipset.

Hej Konsument i Tokyo

Senaste impulsköp: Hello Kitty-hänglås

Bästa promenad: Från Naka Meguro till Daikanyama till Ebisu

Favoritstadsdel: Åhh så många: Shimo-Kitazawa, Koenji, Daikanyama, Ebisu och delar av Harajuku på delad plats

Bästa barrundan: Ebisu - Daikanyama

Bästa bar: Tableaux Lounge bar, Daikanyama och Claska Hotels "The Lobby" i Meguro

Bästa restaurang: Finns ju några miljoner i Tokyo och jag har inte ätit på de finaste men bästa lunchställe är food courten i bottenplanet på nya Tokyo Midtown. På kvällen är det trevligt på restaurangerna i stadsdelen Ebisu.

En bra gå bort-present: Svenska nubbar och sillburk

Favoritlyxartikel: Riktigt (normalt) bröd från dyra bageriet Andersen

Favoritgalleri: De jag har varit på hittills har varit lite sådär men Design Fiesta i Harajuku är en kul byggnad om inte annat.

Tidning jag gillar: Blythe Style

Favvosajt: Metropolis

Här tar jag folk på middag: Favvo-izakayan i Hon-Atsugi

Favoritkäk (japanskt): Tonkatsu och tonfisksashimi

Favoritbutik: Junie Moon, Daikanyama

Bästa lunchställe: Bape Café, Harajuku (Rödcurry med räkor)

Favoritdjur: A Bathing Ape

Favvoskor: Mina Onitsuka Tigers

Motionerar: Jogging längs Tamagawafloden samt promenader i Tokyo

Mest överskattade affär: Tokyu Hands

Bästa fyllekäket: Avokadoburgare från Village Vanguard Diner i Shimo-Kitazawa

Bästa guideboken: Time Out Tokyo

Bästa shopping: Daikanyama, Ginza och Shibuya samt alla 100 yen-butiker

I min dvd-spelare: Eh på datorn, Veronica Mars säsong 2

Beställer i baren: Nama biiru

Användbar pryl: Nätpåsar till slasken, iPod

Ett Tokyotips: Berg-och-dal-banan vid Tokyo Dome - bästa utsikten i några sekunder!!

What you don't have you don't need it now

Njä, inte så synd om mig

Det pratas en massa, massa, massa om det där usla, kalla och blöta sommarvädret man verkar ha hemma i Sverige. Jag som för en stund se'n längtade efter svensk sommar. Ja, ja man kan ju ändra sig... Vi har haft regn en lång tid här i Japan också (det har varit regnperiod), men det är i alla fall varmt. Mycket varmt till och med. Och nu verkar regnperioden vara över, solen tittar idag fram med besked, och imorgon lägger jag in mig på en sån där sandstrand vid Stilla Havet i tre dagar. En sån som kallas "white, sandy beach" på turistpropagandiska. Kollade väderprognosen för resten av veckan. Den sa: sol, varmt och fuktigt Njä, inte så synd om mig längre.

Btw, här är stranden jag ska till:

Alla talar engelska?

Så Harry Potter-släppet blev något av ett fiasko här i Japan. Bokhandlarna öppnade några timmar tidigare än vanligt och hade anlitat amerikanska dj:s för att peppa de som köade. Den längsta kön i Tokyo räknades till 20 personer! Utanför en bokhandel i Osaka stod 2 pers i kön när bokhandeln öppnade kl 8, båda var amerikaner. Utanför Waterstones butiker i Storbritannien köade fler än 250 000 pers och många hade stått där sedan i onsdags. Kvinnan från Yokohama som köpte den första boken i Tokyo tänkte dock inte följa sina landsmäns exempel och vänta på den japanska översättningen (som kommer om ca 1 år), utan tänkte läsa boken genom att översätta varenda ord med hjälp av en elektronisk engelsk-japansk ordbok. Jag lägger den uteblivna Potter-hysterin till raden av bevis för japanernas bristande kunskaper i andra språk.

Japan - nu med extra mycket mögel

Kabi hater och Kabi killer funkar inte på tatami

Fukten gör att hela lägenheten nu luktar mögel, "kabi" på japanska. Återigen kan någon förklara för mig varför man har tatamimattor där det borde vara golv i ett land där fukten tar överhand en stor del av året? Och varför sover man på en madrass som man lägger direkt på detta gräsgolv? Jaja, jag vet. Det är tradition. Men lukten är jobbig och allt detta vädrande gör mig tokig. Våra grannar berättade häromdan att deras kläder börjat mögla inne i garderoben.

Pest eller kolera? Nordkorea eller Japan?

Det pågår ständigt kampanjer här i Japan om de japaner som blivit bortrövade av nordkoreanska spioner och förts till Nordkorea. Japanerna är såklart förbannade och kräver att de ska återföras till Japan. Japan tar ständigt upp detta i diplomatiska relationer med andra länder och ber om stöd för sin sak. Vad man sällan får höra är dock att också Japan är ett safe haven för bortrövade barn. I de allra flesta fall rör det sig om barn vars mamma är från Japan och pappan utlänning och där förhållandet spruckit. Kvinnan tar med sig barnen och vägrar pappan kontakt med dem. I Japan har en utländsk pappa så gott som inga rättigheter alls och landet vägrar skriva under Haagkonventionen om bortförda barn.

En person som vill sätta ljus på Japans egen skuld när det gäller bortrövningar är en 57-årig nordkoreansk kvinna som påstår att hon år 2003 under tvång lurats från sitt hemland till Japan, där hon varit bosatt sedan dess. Förra veckan återvände hon dock till Nordkorea. Hon sa att hon var mycket olycklig i Japan och beskrev landet som "kallt, nästan som is". Vi utlänningar här på plats skrattar gott (igenkännande?) åt detta.

Dra den där om Rödluvan också...

"Farm Minister Norihiko Akagi, mired in a political fund scandal, appears before the media Tuesday with a bandaged face. He refused to explain the bandages, except to say they are "nothing to worry about." His office later said he "has weak skin and may have a rash."
Text från Japan Times, Foto: KYODO PHOTO

Tonari no Totoro

Man bara måste se den japanska animefilmen Tonari no Totoro, eller My Neighbour Totoro som den heter på engelska. Den är sååå rar och det finns inga som är onda. Men ändå inte sådär urgullig och sliskig. Den är liksom mer poetisk. Också innehåller den finfin japansk landsbygd. En försköning av den verkliga landsbygden. Ungefär som England brukar se ut i filmer. Typ som i Harry Potter och Bridget Jones Dagbok, dvs. inte som det ser ut i verkligheten. Tonari no Totoro, hade i alla fall fått ett sånt där klistermärke som det står "Guldrulle" på om jag jobbade i en videobutik. Här ett litet smakprov:

Jag kände den inte då men nu kände jag en

Alla pratar om den läskiga jordbävningen. "Kände du?", frågar de. Den kändes ända hit till Tokyo. Byggnader svajade, en del tåg ställdes in. Jag kände inget. Jag stod i duschen. Men just nyss kände jag en, en liten en. Kanske ett efterskalv. Huvva.

Om hur jag inte fick möta stormens öga

Jaha, och nu är det kväll och det där förbandet jag berättade om i förra inlägget, det var de hele. Någon tyfon såg vi inte röken av. Och om de där regntunga byarna som drog in under morgonen var självaste tyfonen så var den inte särskilt skräckingivande. Jag fnyser åt den, så ynklig var den. Det var som i den där sagan om Mäster Skräddare, värsta builduppen där det utlovas än det ena än det andra plagget av den lilla biten tyg men så bidde det rakt ingenting.

Yo Man-yi!

Det är tredagarshelg. Men det blir tyvärr mest innesittande. Tyfonen "Man-yi" är nämligen snart här. Den har redan orsakat en hel del förödelse i södra Japan. Några döda, flera skadade, många evakuerade. Översvämningar och inställda flyg och tåg. Förbandet spelar just nu och det regnar och blåser ganska så kraftigt. Någon gång under kvällen beräknas stormens öga svepa över Tokyoregionen.

Grafik från Japan Times

Jag tar död på en myt

Det är en usel gammal myt att Japan är dyrt. Japan är apbilligt nuförti'n. Billigare än Polen. Kolla bara på BigMac-index. Och yenen bara sjunker och sjunker för varje dag. Senast jag kollade var den nere i 100 yen = 5.38 kr!! Ok, flygresan hit can set you back a little, men väl på plats räcker reskassan länge. Såvida du inte tänkt åka Shinkansen, äta äpplen eller bo på amerikanskägda lyxhotell.

The Truth Is Out There, eller?

Det är inte lätt att skriva historia. Det finns alltid olika teorier och berättelser som skildrar samma händelseförlopp på olika sätt. Vad som är den sanna historien är inte alltid klart och olika personer/folk/länder uppfattar ju också samma händelseförlopp på helt olika sätt beroende på hur man själv drabbas. Inget konstigt med det. Vad som däremot är lite konstigt är hur man här i Japan ständigt skriver om historien. Nästan varje vecka läser man om att en kommitté nu enats om att ditten eller datten bör stå i historieböckerna istället för det som står där för tillfället. Den sittande regeringen vill gärna tona ner och avdramatisera Japans roll i olika krig där man av andra (oftast Kina eller Korea) utmålats som massmördare, våldtäktsmän och barbarer. De olika skildringarna av massakern i Nanjing är bara ett exempel på hur olika länder ser mycket olika på ett händelseförlopp. Kinesiska skolbarn får höra den ena sidan av historien, medan japanska skolbarn får höra den andra. I japanska skolor har man också infört mer patriotism på schemat genom en ny lag som antogs i maj i år.

Just nu pågår en debatt om hur man i historieböckerna bör skildra militärens roll när det gäller massjälvmord på Okinawaöarna under andra världskriget. De styrande i Tokyo har gått ut med en instruktion till historieboksförlag om att tona ner militärens roll, men Okinawas provinsregering har gått till motattack mot utbildningsdepartementet med ett eget utlåtande. Sexslavsdebatten (om de kvinnor runtom i Asien som hölls som sexslavar av den japanska militären under kriget - och som i Japan kallas "comfort women") är också ständigt pågående. Debatten i korthet: omvärlden kräver att Japan officiellt ber om ursäkt, och även kompenserar drabbade kvinnor, medan japanerna försöker släta över och vissa antyder t.o.m. att det inte ens har hänt. Och utöver detta hålls ständiga möten mellan Japan och Kina/Sydkorea där man försöker kompromissa fram olika händelseförlopp i historien. De verkar sällan komma överens och därför fortsätter de berätta hitorien på det sätt som passar dem bäst, dvs. helt olika. Men är det kanske bättre än någon urvattnad kompromiss?
Läs om japanska och kinesiska barns åsikter om detta här: Länk till BBC

Shoppinglista

Tandkräm (en sort som inte smakar örter eller socker)
Träningsbyxor
Anti-mögelspray
Död-åt-kackerlackspray
Nätpåsar till slasken, 50-pack
Potatis
Påse Happy Cola
Pringles "Spicy Guacamole"

Idag skickar jag er vidare

J har gjort en fin filmsnutt av några av de 100-tals bilder vi knäppt i Tokyo. Ta mig till filmens värld!

TV-piraterna Oh oh oh

Här är vad man som internationell superstjärna kan råka ut för om man besöker ett japanskt TV-program.

J-pop

J-pop, japansk popmusik. Nu tänkte jag tycka till om detta fenomen. Jag vill inte gärna kalla det för musik. J-pop är så sjukt sämst. Det är som de sämsta låtarna i Eurovision Song Contest. Typ Belgiens bidrag. Det säger ju en del, för hela ESC bara osar av makalöst dålig smak (ryser till av obehag nu när jag tänker på det). Inget stinker som detta. K-fed är bättre än J-pop (eller, det vet jag inte för jag har aldrig hört K-fed, men jag har fått för mig att han ska vara himla dålig och jag lovar att han är ändå bättre än detta). Denna menlösa, hjärndöda och monotona falsksång. Jag hatar det och jag förstår bara inte hur andra inte kan göra det. Det finns en djupt rotad idolkult kring de här J-popbanden. En masshysteri och något slags sektbeteende som känns så klibbigt och äckligt. Hela industrin känns lika äkta som Carolina Gynnings f.d. bröst. Tjejer i alla åldrar (då menar jag 7-60) köar utanför Johnnysbutiken i Harajuku i timmar för att få köpa små, amatörmässigt knäppta foton av japanska popidoler. Man kastar en blick på de där köande människorna, särskilt på de över 25 och ba "äckliga peddokärringar". Eller som Marita Lindqvist skriver i boken "Kawaii": "Hemmafruarna har inte så mycket att fylla dagarna med då mannen är på jobbet och barnen i skolan. De läser tidningar, ser på TV och drömmer om att rymma iväg från tristessen med en 15-årig pojkidol":
Ungefär såhär äckligt dåligt är det:

...eller nästan ännu värre:

Japansk popkultur - hetast utomlands?

Läste en artikel som bara säger ALLT om den känsla jag hela tiden haft om japansk popkultur sedan jag flyttade hit. De berömda pusselbitarna som faller på plats, liksom. Att utomlands är allt japanskt så himla hett och nyskapande, och man får en känsla av att allt som har med framtiden att göra skapas i Japan. Men väl på plats ser man att den unga generation, som ska föra det skapande arvet vidare, mest bara är antingen en skara osäkra, lågutbildade layabouts, eller blivande salarymen/women vars enda syfte med livet är att konsumera, inte skapa. Den japanska popkultur vi hajpar ihjäl utomlands är egentligen sådant som skapades för längesedan av en generation som passerat 30-strecket (oftast 50-60-strecket) för längesedan. Framtiden för "Cool Japan" känns verkligen oviss. Japan Inc. är död, länge leve Kina Inc!

Fuji-san: i morgon är en annan dag

Vi var uppe på Mt Fuji igår. Inte hela vägen upp, utan på 5th station. 2400 meter. Det är så långt man kan ta bilen. Det ska tydligen vara en magnifik utsikt därifrån. Det såg vi på den stora tavlan som visade ett foto över utsikten och som pekade ut vilka städer och havsvikar man skulle kunna se. Och själva berget är ju också himla vackert i sig. Detta hade vi kunnat se för oss själva också. En dag då man ser längre än 10 meter framför sig. En dag då regnet inte öser ner. Men nu var det ju just igår vi var där. Den s.k. climbing season har startat, när alla Fujiklättrare ska ta sig upp på toppen och ner igen. Det brukar tydligen vara ett himla kerfuffle uppe på Fuji under climbing season. Som en myrstig av människor som köar för att ta sig uppför vandringslederna. Vi var dock ensamma igår, förutom de som skötte "ruljansen" i souvenirshopen. Shopen var en sorglig historia i sig. Herrejisses vad för slags prylar folk får för sig att kränga. Och hur patetiska är inte människorna som köper dessa prylar? Vi fick för oss att köpa med oss något nu när vi kommit halvvägs upp på THE mountain, så det blev en termometer som någon skruvat fast på en planka, på vilken någon bränt ett djur av något slag med en glödpenna. Man kan hänga den på väggen.


Här ser man toppen av berget. En annan dag.


Här tar Fujiklättrarna sina första steg mot toppen. En annan dag

Se här! Ett gäng 80+:are!

Jag vet inte hur många politiska skandaler det varit i Japan sedan jag flyttade hit. Jag har helt enkelt tappat räkningen. Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: Det här landet skulle må bra av lite nya (mer open-minded) politiker i regerande ställning. Jag vet inte vad medelåldern i den där församlingen ovan är, men jag gissar på 82. På frågan om hur det står till med jämställdheten i regeringen så talar bilden också för sig själv. Ungefär lika illa som i landet i övrigt alltså (därmed representativt?). Försvarsministern som tvingades avgå idag (pga ännu en i raden av alla dessa grodor som hoppar ur politikermunnar) har dock ersatts av en kvinna. Japans första kvinnliga försvarsminister. Se där, något som bryter mönstret i alla fall.

Stoppa pressarna! Tävlingen avgjord!

Jag vet att ni gått och väntat. Så även jag. Ett tag visste jag inte ens om jag skulle kunna behålla min sinnesro. Jag var sprickfylld av pirr i hela kroppen. Men nu är i alla fall tävlingen avgjord och vinnaren i Character Bento Award blev "Ame no hi mo tanoshii na! Kaeru bento". Tävlingen handlar alltså om lunchlådor där maten ska föreställa figurer av något slag. I år vann en låda med titeln "Regniga dagar är också roliga! Grodlåda." Motiveringen var att lådan har hög nyttighetsfaktor samt att man prickat mitt i prick säsongsmässigt (det är regnperiod här just nu). Nedan ser du vinnarbidraget.


Foto: Mainichi Daily News

Det här med att leka med maten är såklart inget ovanligt i The Land Of Kawaii Culture. Personligen gillar jag (inte särskilt oväntat) lunchlådorma med mat som föreställer Hello Kitty allra bäst. Nedan några exempel från den underbara sajten med allt som har med den (enligt författaren not so) gulliga kissen att göra: Hello Kitty Hell

Stöpta - men inte i samma form

Ur den aldrig sinande källan av konstiga och annorlunda saker från Japan hämtar vi idag några meloner. Men inte vilka meloner som helst (läses med Hajkbengt-dialekt), utan fyrkantiga meloner.



Varför? Är ju en ganska logisk fråga på detta. I Japan är det vanligt att ge bort frukt i present. Flashigt paketerad och inslagen såklart, såsom presenter alltid är här. En fyrkantig melon ser ju så mycket snyggare ut med ett sidenband och rosett än en vanlig rund, anser japanerna. Också är de mycket lättare att lasta (inget utrymmessvinn). För att inte tala om hur smidigt en fyrkantig melon kan förvaras i kylen.

Svårare är det då att förklara en pyramidformad melon... Hur fasen får man ett snöre runt den där?



Nu kanske man också frågar sig hur det här går till. Jo, redan när melonen är en liten, liten melonparvel omsluts den av lämplig rymdgeometrisk form och får sedan växa i den. Melonparveln kan således också växa upp och bli ett hjärta, eller en bowling pin.



Ovan meloner säljs just nu i en fruktpresentbutik i Tokyo Midtown och har inga prislappar. Så dyra är de alltså. Där fanns dock ett par (alltså 2 st) mangofrukter i en låda som blir dina om du hostar upp 25 000 yen, dvs. 1500:-.

Eftersom japanerna själva ofta är stöpta i en och samma form (det traditionsfixerade japanska samhällets normer och regler) kändes detta vid första anblick uppfriskande. Det handlar ju ändå om stöpning i olika slags former. Men egentligen kanske det bara bevisar att allt verkligen går stöpas i en form bara man vill. Människor, meloner...

Jaha du, och här bor jag

Jag orkar inte skriva något idag.

10 saker det finns väldigt lite av i Japan

...på begäran.

1. Ost
2. Tjockisar
3. Soptunnor
4. Grovt bröd
5. Smågodis
6. Flexibilitet
7. Klar himmel
8. Hus byggda av normalt husmaterial (tegel, trä, sten)
9. Ohjälpsamma människor
10. Tystnad

10 saker det finns mycket av i Japan

1. Fyllgubbar i kostym
2. Alger
3. Silvergrå cyklar
4. Soyaprodukter
5. Drickaautomater
6. Frisörer
7. Munskydd
8. Väskor
9. Mangaböcker
10. Porr

Death Of A Clown

Man går mest omkring och vill förinta alla politiker som åker runt i sina små lådbilar och skriker i megafoner. Från 7 på morgonen till sent på kvällen åker de upp och nedför gatorna. Varje dag. Dom skriker "tack så mycket". Jag säger "gå och dö".

Bomber och granater

Fan också!!! Men lycka till, och tack för de här 8 åren!

Finn ett antal fel

Utsikt, Midsommarafton 2006:

Utsikt, Midsommarafton 2007:

JA det ÄR synd om mig! Jag har kommit på att när man bor utomlands, vilket jag gjort ganska många och långa perioder, så tänker man på svensk sommar ungefär som ett vykort. En idyll. Sverige är nypotatis, klippor, badbryggor, jordgubbar med mjölk, blomsterängar, sand mellan tårna, glasskiosker och grilldoft. Och visst är det väl lite så, även på riktigt?

Dom tog TV:n!

Det ringde på dörren för en stund sedan. En man kom och hämtade TV:n. Vi tittade aldrig på japansk TV. Så långt allt väl. Men vad ska vi nu gömma alla sladdarna bakom?

Lady In Red

Idag cyklade jag till stranden. Nu är jag röd som en överkokt kräfta. Trots rejält med solskyddsfaktor. Solen är stark här. Vattnet var grumligt och det låg döda, uppspolade fiskar på stranden. Japanska stränder är inte riktigt vad de kunde vara. I alla fall inte i huvudstadsregionen. Ofta ligger det stora industrier och motorvägar alldeles intill strandkanten. Det gjorde det här. Sopor spolas upp som ingen tar bort. Det var förbudsskyltar såklart: Här får man inte simma! Surfa fick man göra. Och åka båt. Men inte simma. Bara i det lilla grunda avspärrade området där man byggt en skyddsvall mot höga vågor. Jamensäkert att jag skulle bada där. Vågor är kul.

Hur ser det ut i det där galna Nordkorea egentligen?

Så här...

... så här...

... och så här.

Inte mer än så. Inte mindre heller. Men det där är världens högsta flaggstång på översta bilden.

When The Smoke Is Going Down

I min gamla uppväxtstad vill man förbjuda rökning på vissa platser utomhus. Här i Japan röks det cigg som räkor i Smögen, dvs. mycket. Japanska män ligger högt på topp 10 i världen i att vara flitigaste rökarna. Laglig ålder för att röka är 20 år, men cigaretter kan köpas i automater överallt så åldersgränsen går inte att upprätthålla. Inomhus får man bolma på för glatta livet här i landet tärtom. Röken ligger tät på barer, caféér och restauranger. Men inte alltid utomhus. Där är folk ibland förpassade till särskilda rökzoner. På vissa ställen i Tokyo (t.ex. Akihabara "Electric Town") finns även några slags röklounger där man måste gå in för att röka. På andra ställen står de i en klunga framför stora askkoppar. Grejen är att det handlar lika mycket (om inte mer) om att inte skräpa ner som att inte förpesta luften för andra. Om alla måste stå och röka färdigt sin cigarett vid en särskild zon så hamnar också fimpen sedan i askkoppen och inte på marken. Därför finns det inga fimpar på gatorna i Tokyo. Många har dessutom alltid med sig en bärbar askkopp (!) som man askar och fimpar i när man är out and about. Mycket bra uppfinning, och man försöker med olika marknadsföringstricks att lansera den som en trendig accessoar. Personligen skulle jag gärna kombinera Sveriges förbud med Japans förbud. Ungefär som man vill i Östersund. Särskilt på uteserveringar. Rökning på ställen där man dricker alkohol och kaffe kommer dock aldrig att förbjudas i Japan så länge som de styrande (så gott som uteslutande) är män i övre medelåldern, dvs. rökare. Japanska staten äger dessutom hälften av den japanska tobaksindustrin och det genererar såklart fina yen till statskassan.

Mer roliga "smoking manner"-bilder från Japan hittar du hos Combinibento.com

Seoul har soul

Back in the USSR (dvs. Japan) efter 5 dagar i Sydkorea, landet som faktiskt tekniskt sett fortfarande är i krig med sin granne i norr. Som vanligt när jag åker till ett annat land så jämför jag med andra länder jag varit i (gör inte ni det?). Det låg såklart nära till hands att jämföra Korea med Japan. Så det gjorde vi. Hela tiden. Plus respektive minus delades ut till höger och vänster. Vi kom fram till att Korea har lite mer själ än Japan, lite mer temperamentsfull befolkning och lite stojjigare atmosfär. Inte alls samma säkerhetstänkande - busschaufförerna trampade gasen i botten och susade nerför gatorna utan att meddela oss passagerare att de tittat vare sig till höger eller vänster. Ingen röst som sa: "nu gasar jag så intag försiktighet". Lite mer jävlaranamma nu kör vi liksom. Inte lika många konstlade ljud och en massa kawaii överallt. Och sen så var ju alla byggnader tillverkade av riktiga material som sten, trä och tegel. Inte material som ska likna sten, trä och tegel, som i Japan. Vi upptäckte också att tjejerna i Korea har en sundare inställning till kroppsformer än sina japanska sisters (den koreanska maten är också väldigt god). Japan vinner dock en jordskreds i shoppingkategorin. Och japanerna är också betydligt trendigare när det gäller kläder. Två saker som jag hade hört om Seoul innan visade sig inte stämma. Den första var att de pratar dålig engelska. Den som sagt det kan aldrig ha varit i Japan. Den andra var att det är väldigt sällan man ser västerlänningar. Den som sagt det kan aldrig ha varit i Japan.

Vad kan man annars säga om Seoul...

Horder av poliser (som ser ut att vara i 15-årsåldern) patrullerar stadens alla gator. Det är inte lätt att få sig en öl utan att man också måste äta något, t.ex. en tårtbit (!). Det ligger jättestora Baskin & Robbinsglasscaféer i varje gathörn. Staden osar av god matlukt. Det finns jättesköna bohemiska områden utspridda lite härådär som är mycket hängvänliga. I like!

DMZ

Idag är den här bloggen förklädd till ett reseforum där man delar med sig sina tips om Seoul. Åker dit imorgon, så vad ska man se?? Skulle vilja åka till den avmilitariserade zonen (DMZ) på gränsen till det galna landet i norr, men det verkar vara lättare sagt än gjort. Om någon vet hur man tar sig dit utan att behöva boka 4 dagar i förväg så tas sådana tips tacksamt emot. Helst vill vi åka med USO, men det verkar inte funka om man är sent ute.

Flitig som en japan?

Att vara länge på jobbet betyder inte att man jobbar mycket. En undersökning säger sig visa att japanerna jobbar mest i världen. Det är en myt att japaner jobbar mycket. De är bara på jobbet väldigt, väldigt länge.

En annan sida av Tokyo